Bigården Johannero

Himlaporten önskar: VÄLKOMMEN TILL VARVSHOLMEN.

Om ca 1 vecka är dessa underbara gråpäron mogna.
Om någon läsare av dessa rader önskar plocka sig en hink: VÄLKOMMMEN!
Det finns så att det räcker för många plockare.
De ger en gott päronmos dessutom.
För att inte tala om lingonpäron som dessert!.

Nu kan vi börja skörda dessa enorma hallon. Kommer bara solen fram några dagar så förstärks dessutom smaken av bären. Just nu är de mera dekorativa än smakrika.

Nu ska honungen silas innan den kan börja röras, ympas och tappas.
Detta arbete kommer jag att göra i lägenhetens kök ( vi bor ju på Johannero ), så gissa vad hustrun tycker om detta slabbarbete?

Men ren o fin är miljön  och det är det viktiga i all honungshantering.

Och så kan jag rengöra all silutrustning och alla kärl i duschen. Inte minst viktigt.

Årets slutskattning innehåller en del lind kan jag känna på såväl smak som doft ( menthol ! ).
Och eftersom säsongens slungningstillfällen inte följt min normala sorthonungshantering beroende på all byggverksamhet, så blir det blandhonung för kommande tappning framöver.
Sådan kalllas " Sensommarhonung med lind ".

Idag på förmiddagen , denna underbara brittsommardag med 23 grader plus, passade jag på att invintra mina bisamhällen. Dottersonen, Max ville absolut vara med för att lära sig och för att få se drottningnen, så jag sparade detta, mitt absoluta favoritsamhälle till eftermiddagen så att jag kunde hämta honom i O:an på Vasa f.v.b. invintringsprocedur.
Max håller här i APISTAN-paketet medan senior just satt på hinken med den sockerlösning, BIFOR, som ska klara halva vinterns matförråd åt detta samhälle.
Som ska övervintra med 18 helSvea-ramar och tre Apistan-remsor under kommande 8 veckor.
Ny hink sätts på så snart denna hinken är nerdragen och tömd.

Max håller i den ram min absoluta superdrottning genom åren just nu vandrar på för stt stifta rengjorda celler.
Jag vill fotografera henne och måtte hon bara klara vintern, för nu kan hon bimässigt inte ha så lång tid kvar att leva?
Alltså behövde jag Max hjälp under fotograferingen. Skönt med intresserade och vetgiriga ungdomar.
Antingen de är goa barnbarn eller ivriga biundersåtar.

Denna grönmärkta vise,  kröp ut 2009 och hon har producerat över 100 kg varje år sedan dess. 136 kilo förra året lär nog bli all time high i min "biodlarkarriär". Dessutom producerar hon så mycket bin att jag tagit flera avläggare varje år ifrån hennes samhälle. Lugna, fromma, kakfasta och tysta är hennes avkommor dessutom .

Observera hennes "hov" som går runt henne för att vaka över och mata henne. Samt ser de till att celler rengörs ordentligt. Så snart hon upptäcker en tom och rengjord cell sticker hon ner bakkroppen i cellen och lägger ett ägg. Samtliga 18 helramar är nu så fulla med bin att det inte gick att se om resp. ram innehåller honung och pollen eller om de är huvudsakligen yngelramar. Jag tvingades borsta av dem försiktigt till dess att jag kom till hennes äggstiftade yngelramar.
Då behövde jag inte oroa samhället vidare så ramarna  No 1- 10 framifrån räknat, fick vara i fred.
MASSVIS med bin på alla 18 ramar så nu får hon invintras med dem alla.
LYCKA TILL !
Som ni kan se är hennes grönmärkta ryggtavla snart färgfri. Men jag ska inte besvära henne med flera märkningsprocedurer. Nu får hon gå vidare och leva i frid.
Hon ÄR speciell !

Nu är APISTAN-remsorna isatta: tre stycken i de samhällen som invintras på 15, 16 resp 18 helramar SVEA.
Dessa remsor ser till att jag inte ska behöva oroas av att varroakvalster ska äta upp ynglet.
De får nu sitta i under 8 veckor framöver, varefter de ska avlägsnas så att man inte bygger upp resistens.
Dessutom ska dessa tre få vars två sådana här BIFOR-hinkar , som de får dra ner innehållet i för att ge dem tillräckligt med vinterförråd utan att jag ska behöva bekymra mig om stödfodring till våren. Att jag däremot kommer att drivfodra dem är en helt annan sak.

Nu är det hög tid att invintra bina.
Första steget togs idag: skattlådorna med honung ska tömmas på alla sina bin som sedan får flyga hem till sina resp. kupor.
Högtraven innehåller nu bara tomma ramar, medan de lådor som är fulla med honung står på sina bitömmare.
Det blir en bra slutskattning detta år och i morgon återstår att plocka igenom alla yngelrum och skatta även dem på de honungsramar de innehålle förutom yngelramarna som lämnas kvar. Förstås.
Därefter ska Apistan-remsorna sättas in för att motverka varroakvalster och så ska BIFOR- hinkarna på för att ge dem den sockerlösning de ska leva på under vintern. Honungen snor ju jag ifrån dem så det är inte mera än rätt att jag ersätter den åtminstone.
Slungningen, den sista för denna säsong, sker på torsdag.

Dessa bin har nu "kastats ut" ifrån skattlådorna så nu ska de konkurrera om vinterutrymmet i yngelrummet med de bin som redan befinner sig därinne.
Och värre blir det imorgon när jag ska slutskatta även det utrymmet.
Invintring väntar!

En gammal, hederlig leksak har kommit väl på plats idag.
Pappa Ubbe har skurit till själva bågen och strängen är ett avlagt torkargummi till bilrutan.
Pilarna fick en hasselbuske bidra med.
Det behövs inte bara högteknologi, som tur är.

Denna sandödla har funnit en bra sovplats i en tom bikupa.
Den lät sig inte störas så jag fick plocka ut den med handen.

Nu kommer de.
De läckra och stora  Hösthallonen, som bina har pollinerat flitigt och noggrant.
Skörden blir god i dubbel bemärkelse.

Vacker, röd färgnyans.

På dessa stenar i stenmuren uppe i Johannerogatan sitter nu Max och väntar på att hans Pappa ska komma ut ifrån jobbet för att hämta honom.
Här , på samma stenar, satt en gång för många, många år sedan hans egen Mamma och hans Morbror, Oscar och väntade på sina föräldrar, när de kom för att hälsa på Farmor & Farfar, när de varit barnvakter under nuvarande gamlingars semesterresor hit och dit i världen.
Historien upprepar sig...
Och  bonde Gustafs framvagn till en gammal traktor, vilar sig fortfarande på stenmuren.
Man kan faktiskt höra de svordomar som förpassade delarna av traktorn till dess nuvarande plats.
Hör ni också?

Denna lilla, sollysande blomma borde ha varit överblommad vid detta laget.
Men enstaka hobbar ser man fortfarande här och där.
Och nog lyser de upp i gräset, där de växer.

Erland: säg bara till!
I år kan du komma ut för att plocka säckvis med ekollon till dina grisar.
Jisses, så mycket ollon ekarna bär på detta år.
Det gäller att hålla tomten så ren från ollon som möjligt innan snön kommer för det lär bli invasion av vildsvinen under alla omständigheter, är jag rädd.
Nackdelen med att ha en jätteek som sol- och regnparasoll på tomten !

Alla bär växer och frodas detta år. Och slånbär blir det gott om.
Så fort frosten gett dem sitt första nyp kan de plockas och det ska jag banne mig göra denna höst.
För godare saft än slånbärssaft kan man inte få, den saken är klar.
Tacksamma att plocka ( med handskar på ! ) för de ger bra fylle i hinken.

För ett antal år sedan köpte vi en fantastiskt vacker och säregen klätterros nere i Kristianopel.
Den käkar kaninerna upp varje vinter så den blommade endast första året. Den vägrar lämna in så i år har den en lång stjälk men några blommor hinner den inte att producera?
Denna ros köpte vi som ett komplement och den blommar nu.
Men namnet kommer jag inte ihåg på någon av de två.

Namn obekant.
Vet inget om dess livslängd eftersom den varit med oss några år endast.

Pryder gärsgårn vid entrén. Namn obekant.
Vackert , mörkgrönt lövverk.

Underbar buskros; Tidigare fotograferad i utslaget skick, för några dagar sedan.
Härdig, sjukdomsmotkraftig och mångårig.
Rekommenderas för dem som vill ha en gul buskros. Det röda i kanterna försvinner allt eftersom blomman slår ut.
Tyvärr?

Inget varar i evighet. Amen !
Denna ektunna köpte jag i Varalöv utanför Ängelholm 1993 tillsammans med två andra; nytillverkade då. Att användas som vattentunnor under stuprören på Stugan & Ladan.
Nu är de utrangerade alla tre, men som förvaringskärl för växter duger de ju gott.
"Blommor i ett sprucket krus..."

Och ha en bra hemresa, önskar Max den andre av sina kusiner sedan i söndags, när Hugo och hans kompis Erik idag tågar hemåt igen.
I morgon väntar skolpremiären för klass 8 i Rydebäckskolan.

Här är en väl känd skolgård för många kalmarbor: VASASKOLAN.

Yngsta barnbarnet, Max , har i måndags påbörjat sin inskolning till 0:an i denna vackra, anrika skola.

Skolan blev under 1912 föremål för en arkitekttävling.
Vinnaren som utsågs 1913 Carl Åkerblad, fick aldrig officielltsätta sitt namn på skolans design.
Kalmars förste stadsarkitekt J. Fred Olson ville sätta sin egen prägel på skapelsen. Han ändrade här och han ändrade där. Resultatet blev en bra skola under alla omständigheter.
Den byggdes åren därefter och den invigdes inte förrän 1 oktober 1917. Källa : Per Jarlbo "Gatunamn i Kalmar". TROTS att det står 1915 på gaveln till den äldsta delen av skolan. Vilket år är det som gäller?
Förmodligen var det 1917 den större skolbyggnadsdelen kom till?
På gaveln bakom gungorna - toppfönstret där- bodde 1944 min, vaktmästare Gunnar Österström och hans hustru, Faster Ruth.
Mitt första julminne är faktiskt ifrån den lilla lägenheten , där vi 1944 firande julafton.
Jag kan aldrig glömma det arbete de andra männen i familjegemenskapen hade, för att till lägenhetten få upp o ner min äldste Farbror, Ernst, som var gravt CP-skadad. Trappan var trång!
Farbror Gunnar blev året efter den förste vaktmästaren på Lindöskolan, vars tillkomst var just 1945; arkitekt till den då splitternya skolan, var dåvarande stadsarkitekt, Nils Carlgren, men det är en helt annan historia.

I början av 1990-talet hade flickorna sin ingång till skolan och pojkarna sin.
Här skulle inte könen beblandas inte!
Portalen är ritad av J.Fred Olson, stadsarkitekt och skulpturen utförd av J.A. Schmid, stenmästare.
Denna titel var något alldeles speciellt i hans hemland Tyskland.
Steinmeister var inte allom givet att få kalla sig!
Och i Kalmar har han satt sin prägel på ett stort antal vackra stenskulpturer; Varmbadhuset, Flickskolan, Odd Fellow-huset, gamla Systembolaget, hus på Bremerlyckan och vid järnvägsövergången till Södra vägen. Och många, många flera. Han jobbade huvudsakligen i gotländsk sandsten.

När Hugo kommer måste farmor bjussa på körsbärssoppa. Det hör till ritualen.
Och kompisen Erik tyckte också om den, så omsorgen var inte förgäves.
Och båda grabbarna var vänliga nog att inte spotta ut kärnorna på golvet.

Inte lätt att upptäcka mot ekstammen, där den jobbar med en hasselnöt i ett städ den funnit mellan två barkåsar.
Så fint dess blågrå fjäderdräkt sammanfaller med ekstammen.
Jag fick fota på ca 25 meters avstånd med max. zoom, så resultatet kunde ha varit bättre. Förstås.

Här har kusinerna Hugo & Max fått upp badmintonnätet och Hugos kompis Erik, också ifrån Rydebäck lirar för fulla muggar. Det har skurat större delen av dagen men nu på sen eftermiddag är det torrt igen så nu går det bra att spela. Max är domare men han fick också vara med för att spela så det gick hur bra som helst.

Igår kom kusin Hugo till Johannero för att hälsa på hos Farmor/Farfar .
Max har varit inskolning i 0:an på Vasaskolan och när den var slut hämtade farfar f.v.b. ExperimentLabbet , där eftermiddagen bara försvann
Just här spelar Hugo datagitarr under Max dirigentskap.
På detta ställe finns hur mycket som helst att göra. Knep  Knåp i olika varianter.
Lärorikt även för en gammal gube, kan farmorfar intyga.

Nu reser Hanna hem igen.
Faster Johanna följer med in i kupén och tackar för det sällskap vi alla fått de senaste dagarna.
Men redan ikväll kommer Hugo med kompis Erik för att avlösa.
Så Max har nytt kusinmöte att se fram emot.

Igår kväll var jag och lyssnade på ERIC BIBB och hans kvartett. Blues så som den kan vara som bäst.
MYCKET BRA!   Och hans gitarríst är en eminent brädspelare: Staffan Astner, som ju kompat de flesta av vårt land stora jazzartister.
Kalmar kommun har i år satsat stort på Kalmar Festivaldagar och det har betalt sig bra med massor av åskådare alla kvällar. Tre spelplaster varje dag: Stortorget, Larmtorget samt Sveaplan.
Och med artister som riktat sig till alla åldersgrupper; Erik Saade och Ulrik Munther drog den yngre genarationen, Veronica Maggio tog hand om tonåringarna och  Caroline af Ugglas sjöng för de medelålders liksom Wille Craford  samt Eric Bibb  för oss gamlingar. Och alla tre kvällarna har bjudit på regnuppehåll och relativt sköna kvällar.
Utöver alla uppträden, varav ovan nämnda bara representerar de mest populära namnen, har det funnits en mängd andra aktiviteter. Kanalsimningen ifrån Kattrumpan till målet utanför Byttan ex.vis.
Vi ser fram till nästa års karneval. Denna gav mersmak!
Och hela festivalen avslutades på Stortorget med en jättedansbana, där alla kund dansa till musik av ROLANDZ med Robert Gustavsson i spetsen.
Fest!

I slutet av 1960-talet köpte min pappa, Tage ett stort antal rosor som planterades i "listen" runt "vildängen".
Denna är den enda gula ros vi har kvar sedan de dagarna och därför kallar jag henne "Gula Änkan".
Hustrun kom på dess rätta namn: denna buskros heter CHINATOWN. Inget annat. Så nu åker namnet Gula Änkan på tippen! Även om hon fortfarande är ensam.

Vinbergssnäckorna har vi nu lärt oss vad den heter.
Men vad den lille snäckan kallas, vet jag inte.
En pytteliten en, vars snigelkropp var helt blålila.
Återkommer om namnet, hoppas jag.
Stenmurarna är populära bland de snäckor vi har här ute. De behåller fukten och mörkret inuti, när solen skiner, och då trivs dessa djur.

Om groddjur vet jag intet. Hade jag fått gissa skule jag säga LÖVGRODA, men det är det nog inte?
Jag checkar med expertis och återkommmer för den intresserade via kommentar , under bilden.
Oavsett vad den heter så agerade den som den perfekta fotomodellen. Den hade all förståelse för vad jag höll på med så jag fick plåta den ur alla tänkbara vinklar.

Tala om att bli ställd!
Jossan och Max har just kommit in i köket efter att ha rest ifrån Spanien tidigt i morse.
Kusin Hanna ,har tagit tåget ifrån Helsingborg tidigt i morse för att vara på plats i huset, för att överraska dem båda, när de kom hem igen.
Och alla tre blev lika glada av att se varandra som synes.
Max blev helt mållös, när han oförhappandes fick träffas sin stora idol, Hanna.
VÄLKOMNA till Kalmar Stadfest alla tre!
Nu ska det bli liv och underhållning hela dagarna på Stortorget, Larmtorget och på Sveaplan i dagarna tre.
Detta år har Kalmar kommun sett till att roa skattebetalarna med ett helt gäng toppartister och ett fantastiskt brett program.
Hanna är nällad att se/höra Veronica Maggio imorgon kväll.
Och Max ska redan ikväll höra på Ulrik Munther medan Ubbe vill höra Eric Ribb på lördag kväll.
Men det kan han inte för då ska man ha kräftskiva i Pråmman!
Snacka om kollision.

Så här vacker kan en "vanlig bonnasten" vara!
Den pryder norra sidan av Stugan på Johannero och de växter som täcker den är många olika arter.
Det de har gemensamt är att de alla är KRYPTOGAMER.
Och stenen är i princip täckt av många olika moss- och lavararter.
Speciellt i ett norrläge som detta ,men de flesta större stenar ute i naturen har ett täcke av åtminstone någon lavarart.
Och dem går vi alltid obemärkta förbi.

Mossor är en stor familj med massor av arter.
Jag har aldrig lärt mig att bestämma dem. Många är fantastiskt dekorativa.
Vad just denna heter, vet jag inte.
Kan det röra sig om en Bandmossa?
Vet någon som läser min blogg?
I så fall: kommentera,tack!

 I Svenska Växter, KRYPTOGAMER författare Björn Ursing har jag bläddrat massor med gånger över åren.
Den var vår lärobok i ämnet Biologi under 1950-talets slut.
Men inte har jag blivit ett dugg klokare av det. Så är det bara!
I familjen LAVAR finns det ett otal sådana och jag TROR att denna kan vara en BÅRDLAV??.
Är det någon läsare av denna blogg, som vet?

Professor Anders Tehler, Naturhistoriska museet har nu gett mig svar på vikan av alla lavar det rör sig om:
FILTLAV; Peltigera canina.

För många år sedan när hustrun och jag promenerade igenom Norra Kolonin i Kalmar pratade vi med en koloniägare, Gurli, som just höll på att gräva upp en massa plantor för att skicka dem till komposten.
De höll på att ta över hennes trädgård, påstod hon.
Vi fick med glädje två plantor av henne.
De två plantorna står fortfarande på den plats, vi planterade dem. Och inte ha de blivt flera heller. Blommar gör de rikligen men några smultron har vi aldrig sett dem producera.
Nog är blomman dekorativ !
Vi kallar dem helt enkelt, Gurli.

Jag tog en annan väg ifrån stan ut till Johannero idag, när jag fick syn på detta jättebestånd med
Liten Blåklocka; Campanula rotundifolia.
Det var en skön syn så jag stannade bilen för att med hjälp av kameran kunna dela med mig av synen.
Liten Blåklocka blommar länge: juni - september men det är inte helt vanligt att få se så många samtidigt.

Denna underbara,rosa phloxbuske tillhör ursprungsväxternahär på Johannero. Den har stått där så länge jag kan minnas och nu är den ett förebud av höstens ankomst eller åtminstone sensommarens närvaro.
Det är inte specillet många blommor att njuta av nu och bina kan snart invintras, när som helst.
I dessa dagar med sparsam blomning och regn, förbrukar de mera av redan indragen honung än vad de drar in, så...

I denna byggnad fanns det en byskola mellan 1880-talet fram till 1956, då den stängdes ner p.g.a. brist på elektricitet.
Hustrun och jag har idag varit uppe och tittat på den ( endast utifrån ), eftersom den en gång i tiden rymde vår vackra Norrahammar-kamin; den som numera står och värmer upp vår Kuvös.
Fastigheten är nu en bostad för några ungdomar, som verkligen bor isolerat här uppe norr om Mörtfors i Hjorted socken, Oskarshamns kommun.
Tassemarker i ordets rätta bemärkelse.
Tänk vilka avstånd våra ungdomar fick traska till och ifrån skolan förr i tiden. Och under vintarna måste det ha varit , för oss idag, nästan otänkbart svårt och tidskrävande.

Hustrun sitter med sitt korsord.
Frågan kommer:   "SURBLAD"??

Jag sitter och idisslar en del av gårdagens fantastiska svampskörd i form av smörstekta
Karl Johans-svampskivor , ca 0,5 cm tjocka, behandlade med salt & svartpeppar, när frågan kommer:

SURBLAD???

OK, jag skulle kunnat förvänta mig frågan: " Surgubbe" eller snarare " Surk-k" , ´men jag var inte förberedd. Faktiskt inte!
Så jag svarar spontant. " ÄNGSSYRA".

Och det blev  RÄTT!

ÄNGSYRA = Rumex Acetósa.

Så den människa som sitter inhägnad i sitt eget lugn och harmoni, bör alltid vara förberedd: 

Svaret är : "ÄNGSSYRA!!!" Sen kan det betyda Surgubbe, Surskunk, Surk-k eller vad f-n som helst.
Men förlita er alltid till det latinska namnet: Rumex Acetósa.
Då blir det rätt.

Rumex Erectus är så man känner sig.
Ännu i alla fall. Tiderna kommer att förändras även med det ståndet...
Då återgår jag till det ädla, d.v.s. , kyrkans stånd!

Ytterligare en intressant fjärillarv.
Ca 80 - 100 mm lång, är den imponerande i såväl färgnyanser som storlek.
Rödbrun med en starkt gul undersida letar den sig nu till en lämplig jordplätt där den ska gräva ner sig för att förpuppas, innan den utvecklas till att bli en färdig fjäril.
Den är en larv man inte gärna vill ha att leva i något av sina fruktträd eftersom den gräver stora gångar i trädet, som t.o.m. riskerar att förstöras av dessa gångar. Asp lär vara ett annat värdträd för denna fjärils äggläggning och kläckning till larv.
För att se hur Träfjärilen ser ut : Googla!

Oscar med fader har idag på förmiddagen varit på en svampsafari uppe i Västrahult under Annacarin´s professionella ciceronskap.
Och det blev givande dryga 6 kms vandring i två slingor ute i skogarna, som är riktiga tassemarker.
Och gott om vildsvin finns det där också kunde man se av allt vad grisarna bökat upp.
Den kantarellhög Oscar har framför sig representerar halva skörden, eftersom den andra halvan redan är rensad och förpassad in i köket.
Tack, Annacarin för en trevlig förmiddag!

Idag kom jag tillbaka i minnet till 1950-talet!
Denna lilla Fia är ifrån 1950 och har en motoreffekt av 12 kW!

Min gode vän Sten Olof hade en likadan? - Sten ? - och vad jag minns mest är en dag vi en söndag körde runt på alvaret på norra Öland för att leta efter Lentes Kinna, tror jag att hon hette? " Men hon bor här någonstans på norra Öland ", sade Lente.
Och att Sten körde hem ifrån Nybro med punkterat däck ifrån Trekanten på bara fälgen. Reservhjulet hade också punkat. Men fälgarna var av solitt järn så det gick hur bra som helst.
Sten Olofs var ljusgrön och kanske inte i exakt samma skick som denna sällsynta klenod. Nästan bara!
Åtminstone när vi sålde den till en vacker dam, som blev helt förtrollad av den.
Att golvet var lite upprostat fick hon säkert besked om med tiden? 

Denna vårtbitarehona flög upp, när jag höll på att röja högt gräs.  Gärsgårn räddade henne.
Det långa röret hon har under ändan är hennes äggläggningsrör, som hon sticker ner i marken , när hon ska lägga sina ägg.

Detta praktexemplar står och väntar på att Hanna ska komma i övermorgon. Max räknar timmarna till dess att hon ska komma o hälsa på oss och han vill att vi ska sitta på stenmuren o vänta på att Oscar & Malin ska komma o besöka oss för att plocka svamp.
Nu efter alllt regn är förutsättningarna de allra bästa för en lyckad kantarellsafari på torsdag morgon.