Bigården Johannero

Bakom makadamhögen skymtas vad som återstår av gårdagens eldning: äpplestammen och lite eklöv, som fortfarande pyr och avger rök.
Nu får den brasan självdö, för jag vågar inte vänta på västan , som kommer att driva röken mot bisamhällena.

Dagen ska ägnas åt uppsågning av spillbrädor ifrån ladans ombyggnation. 
De ska därefter späntas upp med yxan, så att vi får tändved till kaminerna till vinter.
Inte behöver man gå på spinning inte.
Men kulan består ! Liksom tjockhuvudet.

Kan jag elda upp den stora högen med eklöv, nersågade buskar, gamla stolar och en ratad köpmansdisk samt inte minst : allt det gamla virket ifrån ladan som revs i somras.
Jag har väntat och väntat på att rätta vindförhållanden ska råda. Och nu är utsikterna sydlig eller sydvästlig vind de närmaste två dygnen, så..
Här är högen nu laddad med gamla tidningnar som besprutats med  en halv diskmedelsflaska innehållande rapsoljemetylester, så nu ska det eldas!
Det blir en varm och intensiv dag för hela tiden måste högen matas och räfsas ihop så att draget blir det rätta. Och högen med alla gamla våta eklöv runtom lär pyra hela natten till imorgon, antar jag?
Den blir med all säkerhet inte uppeldad i dag i alla händelser.
Jag har gjort en deal med mig själv att elda oupphörligen under 8 timmar från och med nu.
Snart blir det ljust ute i alla fall.

Nu är det för sent att ångra sig.
Tänt var det här!
Nog har elden tagit sig !
Och det är fortfarande mörkt ute.

Jag håller fortfarande på att mata elden med det gamla, nerrivna virket ifrån ladan, som ju revs och byggdes om med nytt virke i somras.
Såväl vindriktning som -styrka är helt perfekt för denna dags uppgift.
Och: solen skiner. Förstås!

Här har jag efter ett drygt dagsverke räfsat ihop resterande löv, som nu får brinna för sig själva.
Vilken tur jag haft med vindriktningen denna dag.
I den sydliga vinden har ingen av grannarna behövt reta sig på röken och även den egna tomten och bisamhällena har klarat sig helt utan rökpåslag.

Nu får resterade hög, som nu innehåller endast blöta eklöv, klara sig själv till i morgon bitti.
Hoppas att den sydliga vinden ligger kvar över natten.
Om inte ?
Ja, vad kan jag då göra?

Och äppleträdstammen lär inte brinna upp förrrän till nästa höst. Den får kommande sommar på sig att torka upp.
Men en av de två stammarna, som fick fällas för att ge plats åt Kuvösen,  har brunnit upp, så det får jag vara nöjd med.

Snart dags att dricka adventkaffe medan västan busar för fullt där ute. Och det har börjat att regna också.
Men vad bryr vi oss?

Näslund-tomten PUSE och hans domherre har hedersplatsen på spiseln och värmekaret är tänt.

Mysigt har vi det.
Eller som vårt första barnbarn, Hanna, sa när hon var liten : " Har vi  det musigt nu, Farmor?"

Och 11,7 grader plus ute.  Julrosen växer sida vid sida med Tusenskönan.
Var är julstämningen?
Men en storm ifrån väst/sydväst lär vara på väg in men än så länge blåser det "bara" en frisk kuling.
Och ute i ängen blåser de eklöv, som vi inte krattat upp, långt in i skogen ,så vi hade kunnat bespara oss många timmars arbete.

Nu har hustrun fullt upp med att pynta boningarna här ute.
Tomten är på plats så Stugan vaktas åt oss över jul- och trettonhelgerna.

Tack för denna säsong.
Nu bär det vidare mot eldhögen.
Nya skott har beretts plats i hallonlandet och årets grenar har nu skördats.

POTATISLANDET heter grundet, som ligger mellan Ängö, Varvsholmen och Kattrumpan.
Idag är det extremt lågvatten inför väntad storm.  Nu kan det plöjas upp, så att det blir lätt att sätta ner knölarna till våren.

Altandäcket är nu utbyggt, för att möta grässlänten, utan större risk för halka, när man ska ner till Kuvösen.
Som i sin tur nu har blivit mindre, eftersom däcket dominerar f.n.
Med några blomkrukor och andra grunkor ska det förhoppningsvis lättas upp framöver.
Under danskvällarna här i byn kan orkestern stå torrt inne i Kuvösen.

Max & Mormor bakar Lussebullar.

Usch, så tiden flyger !
Och så stor det lilla barnbarnet redan blivit.
Det är bara fotografen, som står stilla med tiden.

...ligger tät över Ölandsbron och Öland syns inte alls.

Tråkig dag att vänta oss här på Solsidan.

Tyvärr dags att byta kamera. Kameran har fått skit bakom linsen, som syns väl på denna bild.
Man den har också blivit använd på daglig basis de senaste åren och det finns inget som varar för evigt.

Ett födelsedagsbarn ( tittapåaren ) gratuleras på födelsedagen.

Eva: sån här ser "din" olvonbuske ut nu , när den är avlövad.
Dess bär verkar inte fresta fåglarna, så de är sannolikt inte helt giftfria?

En synnerligen vacker röd färg har de allt i alla fall, eller hur?
Se f.ö. bloggen den 7 juni 2011.

Klicka på "Allmänt " till höger i kolumnen.
Klicka på Juni.
Klicka i botten av bilden på "Tidigare inlägg".
Nu kan du scrolla ner till det datum du söker.

På måndag ska altanen byggas ut samt få ett säkerhetsräcke bakom soffan och i framkanten åt väster .
Altanen måste möta grässlänten åt väster utan trappa och den lilla trappan till höger i bild ska få ytterligare ett trappsteg.

are the sailors delight".

Nu blir det vackert väder även imorgon!

Under denna stam lever fortfarande " Tobys vildbisamhälle ", som jag visade på bloggen  20110426.
 Ska de klara sig ännu en vinter ?

Något djur ( den spillkråka, vi hörde ?? ) har gottat sig åt honungen i dessa nerrivna vaxkakor.

MEN bina lever ! Om de kommer att överleva även denna vinter ska bli intressant att se.
För hur fixar de i så fall varroakvalstret, som ju förintat så många tambisamhällen runt om i världen?
Vintern 2010 / 2011 har de nu bevisligen klarat av i alla händelser.

Bilden togs ifrån Ängöbron.
Med "mammas gata" längst bort i bild.

I slänten, längst till höger över vassruggen, såg jag en ensam steglits, som letade fröer bland torkade tistlar och kardborrar.
Skön syn en strålande Solkustdag!

En  ensam steglits letade fröer mellan gågatan och vassruggarna vid Ängöbron.
Tyvärr kom jag den inte tillräckligt nära. Dess rika färgdräkt fick jag i alla fall uppskatta under några korta sekunder.
En färgstark fågelart , som brukar visa sig i smärre flockar nu framåt höstkanten. Denna fågel var en helt ensam eftersläntare.
Tyvärr tittade den bort, just när jag kom den på ganska nära håll.

Denna frostmorgon kan man inte ens skönja Stugan nere i gatan.
Tjockan ligger tät efter nattens minusgrader och man kan skönja frosten i löv och gräs runt omkring.

Jag ska ner för att hämta utrangerade vaxramar för idag ska vi smälta vax på föreningsbigården på Skälby.

Nu är inte dessa några hösthallon längre.
De är numera frostbitna hösthallon, som inte längre kommer att förse oss med färsk hallonsylt på morgongröten.

Men våra hösthallonbuskar har försett oss med mängder av bär ända fram till nu, sedan de började att mogna i början av september.
Nu ska buskarna klippas ner, för att ge oss nya rotskott till kommande år.

En frostmålad spindeltråd klättrar mellan phloxblommorna.
Vilka nu, för övrigt, definitivt är överblommade.

Man kan riktigt känna svalkan i denna ekbladens huvudkudde.

Jag stod en bra stund och tittade ut över denna morgonbild in i hagen på andra sidan av våran tomt.

Önskar bara att bilden kan ge en aning om den totala stillhet, som naturen bjuder på denna frostmorgon.
Inte en vindpust fakiskt.
Bara lugn och ro.
Helt underbart!

Nu har frosten definitivt tagit hand om dessa rosknoppar.
Natten har varit nere på minus 2 grader.

Är det Jupiter som närmar sig Jorden?
Eller bara en dålig fotograf bakom kameran, kanske?
Ölandsbron är under alla händelser upplyst och de två "lampor" , man ser till vänster i bild, markerar Rännan i Kalmarsund under brons högbro - del.

Kalmarsund med Ölandsbron i fonden.
Stark belysning !

Förlåt. ÖLANDSBRON i fullmånesken, menar jag förstås.

Med fyren Osvallen till höger i bild och Skallöarna i fonden.
På Skallö berg, längst västerut i bild, brukade jag ta mitt premiärbad varje år den 20 maj på Karolinadagen, som ung.
Hualigen så kallt det alltid var!
Då tog oss farbror Gunnar dit ut med sin motorbåt och så fikade vi , faster Ruth, Mamma & Pappa och jag.
Mamma hade Karolina som sitt andra förnamn och det ville hon aldrig vidkännas utom just denna namnsdag.
Liksom faster Ruth, som hade Axelina , som sitt andranamn.
Farfar hette Axel. Förstås.
Traditioner !

Här ville jag föreviga vad vi gjorde denna historiska tidpunkt: 1111111111.
Och så har jag missat att ställa om kameran till vintertid!
Det är ett bra exempel på vad som skiljer amatörer ifrån proffs, eller hur?
Men skuggan ramar åtminstone in mitt misstag, så det är förstärkt, kan man lugnt påstå.
Vädret är soligt, lugnt med en svag sydostlig vind och temperaturen är 7 grader plus just nu.

Ett och annat eklöv täcker nu större delen av marken i Bigården.
Uppe runt kuporna har jag räfsat däremot.
Dessa löv får ligga utan att räfsan ska ta dem. Möjligtvis kommer jag att köra över dem med Hondan, när jag får den tillbaka ifrån verkstadsunderhåll, där den nu befinner sig.
Men tomtens löv är snart uppkrattade och bortforslade till den hög jag har byggt upp nere till vänster i bild.

Den högen kommer att bli en brasa framöver!

Bina passar på att tömma tarmen tack vare dagens vackra solsken.
De lockas ut ett och ett men vinterklotet sitter packat inne i kupan så det är bara de bin som för tillfället befann sig längst ut på klotet, som lockats ut av solskenet.
Nu flyger dessa in igen för att jobba sig inåt i klotet och göra sitt jobb med att via ny energi hålla värmen i klotet.
Att bara höra ljudet av vännerna igen, värmer mig!

Magnoliaträdet, som kaninerna gnagde barken av, den snörika vintern 2009/2010, fick jag såga ner. Heldött!

Men under sommaren 2011 har en av de återstående rötterna slagit rotskott, så nu ska dessa räddas åt eftervärlden.
Åtmintsone ska inte kaninerna ta sig in , hoppas jag, efter denna noggranna inhägnad.
Kanske jag får bygga på den i höjden framåt kommande höst?

Förlåt ! Ölandsbron menar jag förstås.

Blev så lycklig av att få se solen igen, när vi kom hem till lägenheten, efter att ha varit ute på Johannero för att kratta eklöv i diset.
Vi har inte sett solen på Solkusten sedan den 29 oktober, så nog har hon varit efterlängtad alltid.
VÄLKOMMEN tillbaka!

På gårdsplan åtminstone.
Nu återstår "bara" resten av tomten att kratta.
Och tjockan ligger tät . Som varje enstaka dag under denna månad .
Men det verkar som om solen vill bryta igenom borta i ostsydost.
Kanske??
Plus 7 grader är det just nu så det har ändå varit en mild höst så här långt.

Är nu helt avlövad; i princip.
Löven har fallit ovanligt fort denna höst. Faktiskt!

Idag helt avlövade , löven bortkrattade och ivägkörda.
Nu kan det snöa, när det vill .

Inte ljusskygga precis.
Det är MÖRKT ute men till lampans sken söker de sig gärna.
Vad dessa små varelser kallas har jag ingen susning om.
Men att de är syskon råder det ingen tvekan om.

Några av de högar, som nu ska bäras ner för att brännas , när vinden blir den rätta.
Och då återstår ca 2/3 av tomten att kratta.
Förutom Bigårdens utrymmen. Men de får vara ifred för krattan.

OBS! Datumet.
Otroligt.

Den 23 oktober beskar jag dessa tvåpäronträd och efteråt kunde man inte ens se grenarna på dessa träd.
Och idag, den 3 november, är de i princip helt avlövade.
Naturens gång kan vara snabb !
Vad tyder denna brådska på, månne ?
Kan det betyda att vi ska förvänta oss en tuff vinter , eller blir det motsatsen?
Vad säger Bondepraktikan ???

pS. Jämför dessutom färgerna på ekarna i fonden då och nu.

har snart kastat av sig alla löv efter att ha bidragit med den otroliga mängd ekollon, som den under september skänkte grisägare; såväl tam- som vildgrisintressenter.

Och nu vet vi vad vi ska syssla med under kommande weekend.
Måtte bara inte vinden komma dessförinnan. Please!!!