Bigården Johannero

Igår var det solsken och några plusgrader så då passade en del av kompisarna tydligen på att tömma tarmen. De brunorange fläckarna  i syn bär bevis för det.
Och snön har töat bort i hög grad för att lämna plats för mera ?? under februari månad.
Mne med den hårda skare som är på den snö som nu finns packad är det snorhalt. Försiktighet tillrådes.

Så de skräpar ner under sina matplatser.
Men allt efter som snön töar bort kommer solrosskalen att synas allt mindre framöver.
Men ännu är vintern långt ifrån över. Idag har vi minus 5 grader här ute.

Idag har jag haft nöjet att vara med barnbarnet, som har vattkoppor på övergång, i backen på Cellgraven, för att han skulle få lite frisk luft under sin snowracerkörning.

Nu är man gammal! Isbanan där nere var min egen, gamla lekplats när jag spelade ishockey i Kalmar FF´s Jr-lag 1955 - 1956. Hur många år sedan blir det? Jag kan inte räkna dem alla .

Och: "Tjyvarna", som min pappa sa, sitter fortfarande på första parkett där uppe i Kalmar fängelse.

En vigg nere i Tvättfatets mynning under bron till Stadsparken. Hade någon frågat mig vilken färg en vigg har på sin näbb så hade jag inte tänkt på dennja blå nyans. Det måset jag medge!

talas det ju mycket om i dessa dagar. Men då är det inte detta som avses.
Här har ett ensamt bi varit ute för att rensa ( = tömma magen ) men av någon anledning har det slagit sig ner på snön. För att vila? Och det tål et bi i regel inte!
Detta bi har flugit för sista gången. Inget honungsbidrag ifrån denna individ för min del. Å andra sidan lär frysdöden vara barmhärtig.

Klapphuset med Pråmman och kvarteret Skoflickaren i fonden och tornet på Stadshotellet i bakgrunden.
Taknocken på fastigheten Nålsögat ser man över Klapphuset. Anders Wolkes älskade Rackaregården är också med på sitt hörn.

Sveriges i bruk varande, enda åtestående klapphus ser ut att kantra. Det flyter ju visserligen fortfarande, men hur länge ska det klara sig? Detta ser oroligt ut.
Om inte kommunen kostar på en muddring av våra Kalmars kanal- och viksystem inom de absolut närmaste åren, så kommer dyn att torrlägga Klapphuset och då tar isen han dom resten.

Snart, den 9 februari, är det ett år sedan vi flyttade ifrån gamla Varmbadhuset. Så tiden flyger iväg.
Denna bild är en mycket speciell Kalmarbild: Riskvarnen med gamla Varmbadhuset på bastionen Regeringen.
Baukanför ligger så Sjöfartsmuseet och baukanför det, ligger så Tyghuset.
Längst t.v. i bild låg förr Lotsutkiken uppe på Bastionen men den är flyttad sedan många, många år.
Liksom det kallbadhus som låg utanför bastionenmuren t.h. nere i bilden där nu tidsuppgiften finns på detta foto.

Tyvärr kom jag dem inte närmare än så här. Med zoom 16 ggr blir de inte så skarpa men jag är lycklig ändå.
Jag kunde studera deras knoppätande under en lång stund och de var tre stycken; alla herrar.
Så färggranna de är! Och kontrasten med bröstets varma röda, gumpens grå och huvudets kolsvarta ger en underbar färgskala som lyses upp av det vita längst ut på vingarna.

I det vackra solskenet idag var det bra före för några pulkaåk.
Max myser i backen ute på Johannero.

Över Algutsrums kyrka. Det var fullmåne den 19:e; Och denna ser ju också ganska full ut,eller hur?

Nu kommer de: kärt barn har många namn.
TIDLÖSA kallas även för HÖSTKROKUS eller NAKNA JUNGFRUN. Colchicum på latinets "fina" språk.
Den är f.ö. en liljeväxt.
Nu är bladen på väg upp igenom tjälen i marken under den stora eken. Dessa blad bildar sedan stora buketter som vissnar ner framåt sommaren och då är de inte speciellt attraktiva eller ens önskvärda.
Därefter kommer blommanpå naken stam : en dekorativ, ljust blålilarosapurpur krokusblomma, som blommar framåt september-oktober, när inte mycket annat står i sin fulla prakt.
En mycket giftig växt, faktiskt och som de flesta sådana har den haft användning inom naturmedicinen. Den var bl.a en populär anti-gikt medicinalväxt på sin tid.

Oj, så snön har töat bort under de senaste dagarna. Jag trodde faktiskt att bina hade passat på att rensa magarna i måndags vacka solsken. Tyvärr såg jag inga som helst tecken på någon rensningsflykt i snön.
De sitter starkt i sitt vinterklot fortfarande.
Men: snön den får stryk dessa vackra dagar även om det hust nu är minus 0,5 grad.

Vintermyggan flyger fortfarande.
Om det är den samme som jag senast plåtade kan jag bara inte garantera.
Nog är den dekorativ med sina vingteckningar? 

Den bygger upp.
Den släpper taget.
Den faller till marken för att bilda smältvatten.

Men idag droppar det hela tiden.
Ska denna snö hinna smälta innan det blir dags för ny kyla och mera snö?

Än så länge har vi inte haft tillfälle att ta bort Tomten. Han får fortsätta att vakta Stugan någon vecka till trots att Knut haft sin namnsdag sedan flera dagar tillbaka.

Ska man absolut inte ha!

Men just nu pryder den sin plats när smältvattnet tårar.
Tö!!!
Plus 4,5 grader denna söndag, 2011-01-16.

Alla våra småfåglar är vackra på sitt sätt. 
Blåmesen är nog i alla fall min absoluta favorit. Tuff till tusen är den dessutom.
Jag började tidigt att "fröa" våra pippiar ute på Johannero och har man väl börjat måste man fortsätta att mata dem. Så nu är de inne på tredje säcken ( à 20 kg!) solrosfrön och dessutom har de fått en säck hampfrön plus ett stort antal talgbollar. Utöver kokosnötter som jag delar och hänger upp så att de själva får picka i sig den goda kopran inne i skalen.Vi får riklig utdelning framåt våren, när alla fågelholkar ska bebyggas. De arter vi har ständiga besök av är: blåmes, talgoxe, pilfink, gråsparv, gulsparv, entita, större hackspett samt nötväcka.
Dessvärre har jag inte upptäckt någon domherre trots att jag hör deras speciella läte runt omkring i ekarna.
Ingen stenknäck eller stjärtmes har heller visat sig denna vinter. De kommer framöver?

Hemlandstoner.
För skåningar nere i Södra Sandby.
Liksom för andra sommarölänningar, antingen de nu befinner sig i Värmland eller i kungliga huvudstaden.
Här vill de inte vara med för att skotta snö, den saken är helt klar!

Ölands alvar är alltid lika mäktigt oavsett årstid.
Just nu är det vitt,vitt,vitt men det kommer andra tider framöver.
Smältvattnet har börjat att skapa skridskobanor på mossarna och någon vårtorka lär inte all den snö som nu samlas runt vägkanterna skapa när den tinar.

En delvis snötäckt majsstubbsåker med Östersjön i fonden. Det ser bistert ut under snötyngda skyar.
I samband med ett besök idag på Naturbokhandeln i Stenåsa, när jag inhandlade en kikare, tog jag denna ensliga bild.
Tänk så annorlunda detta landskap blir om några månader!

Dessa kan man inte driva upp själv ifrån Weibulls fröpåsar.
Dekorativa är de.

Hasseln är på G!
Myggan slår sig ner på snön för att vila en stund. Men vad kan en sådan krabat leva av i dessa snötider?
Att den själv blir mat för någon liten gärdsmyg kan man ju tänka sig.

Efter en underbar Trettonhelg ( mångårig tradition vid detta laget )  hos kusin Anders med hustru Marianne i
Öllöv Strand strax söder om Torekov, kan vi njuta av dagens vackra solluppgång ifrån deras frukostbord.
Minus 1 grad.
Igår var det full snökuling vid samma tidpunkt men framåt dagen lugnade det ner sig. Klockan 6 i morse var plogbilen igång här på gatan så nu hade vi inget problem att kunna ta oss hem till Kalmar igen via ett snabbesök nere i Rydebäck, där vi plockade upp skidor , pjäxor, hockeyhjälm och annan utrustning som tillhört barnbarnen Hanna  & Hugo f.v.b. deras yngre kusin Max i Kalmar.
Kusiner är bra att ha!

Solen är på väg att gå ner efter en vacker, solig och stilla dag.
Tack vare bara några enstaka minusgrader  har många vakar spruckit upp och det är gott om sjöfågel i dessa.
Så nu kommer snart havsörnarna för att städa upp bland gamla och sjuka.

Det grå tidigare i dag vände till en brinnande solnedgång.
Den är faktiskt mera levande än det fantastiska fyrverkeri vi kunde avnjuta ifrån balkongen runt midnatt vid nyåret inträdande.
Mycket färgsprakande dygn!

Månadsbilden togs en grådaskig dag med frisk nordvästlig vind och plus 1,5 grader.
I morse hade vi snöblandat regn och blir det nu kyla igen så kan vägarna bli riktiga isbanor.
Gtaan är prydligt plogad av Svenne .