Bigården Johannero

Under vår senaste resa träffade vi bl.a. medresenärer, Anita Palmkvist, mamma till TRULLE ( www.trulle.com ) .
Och idag har Max bokstaverat sig igenom den senaste av dessa böcker, Midsommar hos Trulle.
Och dessutom har han, egenhändigt, skrivit ett tackkort till Mamma Trulle, så nu har hon fått ännu ett Trulle-fan; denna gång i Kalmar.

Här har Max hittat det perfekta klätterträdet.
Inte speciellt högt om man skulle trilla ner. Och underlaget är mjukt.

Idag har Mormor & Morfar fått låna Max på novemberlovets första dag.
Så då gäller det att använda tiden Maximalt.
Här sitter vi och tittar ut över "vårt" hus, Berlinmuren på Varvsholmen.

Ett , ursprungligen franskt ifrån 1870-talet, vinterpäron, som jag plockade ner idag.
Efter lagring, framåt jultid, blir det både krispigt och gott.

Då ska de avnjutas tillsammans med goda ostar och lindhonung. Förstås!

Min pappa Tage lyckades ympa in denna gren på ett av päronträden ute på Johannero och jag misstänker att han tog ympen på sin tid på Jutegatan 25, Nisse Mellströms trädgård.

Så har vi promenerat runt Malmfjärden och nog bor vi fint i denna vackra kuststad, gamla Kalmar!
Att sedan "Berlinmuren" inte är världens vackraste byggnad får utsikten ifrån lägenheten kompensera.
Och närheten till centrum = Kvarnholmen ( och Laboratorieholmen inte minst ).

Ifrån Södra Kanalgatan ( uttalas enligt rubrikstexten ),  över Malmfjärden åt norr med Käringalåret längst ut på Rävspelet till vänster i bild och med Gröne Man , holmen, rakt fram.
Lindö i fonden och Fredriksskans läktare skymtar bakom Käringalåret t.v. i bild.

Min barndoms miljö.
I detta hus föddes jag och bodde till dess att jag flyttade ifrån Kalmar 1957.
Mina föräldrar flyttade in, som nygifta, 1937 och de bodde här permanent till dess att de lämnade jordelivet 1993 resp. 1994.
Vid Jutebron tillbringade jag timmar, dagar och veckor med att meta abborre som barn.
Och på den frusna Jutekanalen åkte jag skridskor på vintrarna, innan det blev dags att "bingla", = jumpa på isflak, framåt våren , när isen bröt upp.
I fonden, delvis skymd av björkarna, som under min barndom ännu inte vuxit upp,  ligger Lindöskolan, som blev min första skola och den invigdes 1945.
Arkitekt : Nils Carlgren, stadsarkitekt i Kalmar vid den tiden.
Och på Lindö, till höger i bild, lekte vi indianer och vita . Och här låg min farbror Gunnars motorbåt upplagd under vinterhalvåret.
Vilken barndomsmiljö vi hade !

Denna fantastiska höstdag promenerade hustrun och jag runt Malmfjärden, där vi kunde njuta av alla vackra höstfärger i vår vattenrika stad.
Lindö skymtar på den övre bilden medan Koholmens vassruggar pryder den undre bilden.
Hus på Jutegatan i fjärran.
Min barndoms gata!

Svanarna trivs i Malmfjärden och det gör också Gråhägern på Koholmen.
Supporterläktaren på Fredrisskans ligger däremot tom och öde nu för tiden , när Guldfågeln Arena har tagit över fotbollslivet i Kalmar.

Aldrig tidigare har dessa astrar blommat lika rikligt som de just nu gör.
Vi tog med dem ifrån Rydebäck, när vi flyttade därifrån 2001, så de firar ett vackert 10-års jubileum.
Kan det vara anledningen?

Julrosen har tagit fel på årstiden.
Eller förebådar den något, vi inte känner till?

E-ON´s Vårdlönn lyser upp Bigården, och trädet står i sin finaste höstskrud, denna vackra oktoberdag.
Bina själva håller sig lugna inne i vinterklotet i resp. kupa.

För några år sedan sågade man ner en lönn för oss, som växte i en stenmur just bakom denna lönn.

De avverkade träd, som kunde utgöra en fara för deras högspänningsledning i bakgrunden.
Men de var alltför ambitiösa och min lönn stod på vår tomt, ca 1/2 meter innanför tomtgränsen och flera meter bortom den avståndsgräns, som gäller, vad avser närheten till högspänningsledningen.

E-ON tog kritiken på rätt sätt.
Denna lönn beställdes, levererades och planterades av en trädgårdsmästare på Öland och E-ON tog hand om notan. Som var avsevärd !
Men de tar igen den på sina elfakturor, som vi alla känner av dessa dagar.

Nu har bina en egen lönn i sin Bigård, vilket de kan glädja sig åt till tidig vår, eftersom lönnnektarn är en av de första nektargivarna.
Dessutom kommer den att ge lä för nordosten, när den ligger på.

I morgon ska det eldas här ute , om vindriktningen är den rätta, vill säga.

Och då vill jag ha med alla de vattenskott, som bildats på päronträden under sommaren.
Nu är de beskurna.

Skönt att slippa detta framåt februari-mars , när jag normalt sett brukar göra detta jobb.

Det blir mörkt tidigt på kvällen ,nu när det ska festas på Johannero.
Marschaller och takljus är upplysta.
VÄLKOMNA till Kuvösen !

Vi, di gamle,  har inte byggt KUVÖSEN förgäves.

Nu tar Ungdomen över.  Jossan har dekorerat trädgården med marschaller och ljungblom. Samt sett till att städa och dekorera, duka bord, stå för inköp av råvaror för vad kocken ska ha att jobba med och inte minst: Färdigställa sovplatser för sig själva & gäster.

Ålderdomen är förpassad till lägenheten i stan, där den är bra att ha, för att passa Barndomen, barnbarnen, som också följde med sina föräldrar.
Utan knot. För det skulle ändå inte ha lönat sig !

Och inte beklagar vi oss, någon i familjen,  över det. On the contrary !
Familjen är samlad. 

Barnen, = kusinerna , får umgås med sina jämnåriga utan att "di gamle" har synpunkter på hur länge barnen, = Ungdomen,  ska sitta uppe för att njuta av goda viner, god mat tillagad av kocken Ubbe,  och trevlig samvaro i allmänhet.

Vi har det bra !

Alla tre generationerna i familjen.

Men så klagar vi inte heller !
Vi samarbetar.

I ordets rätta bemärkelse.
Nu är de inte många kvar, men ännu kan vi skörda var tredje dag, trots flera frostnätter.
Gott att ha på morgongröten!

Slånbären har blivit frostnupna under de två senaste nätterna och de är därmed klara att saftas.
Jag har inte druckit slånbärssaft sedan barndomen, men då var den min absoluta favorit.
Och med en sådan riklig skörd som slånbärsbuskarna bjuder på denna höst, så vore det att häda, om man inte tar hand om dem.
Hustrun ska få konkurrens om spisen !
Så får vi se om "min" saft blir drickbar?

Max hjälper morfar att ta ur Apistanremsorna, som nu suttit i under 8 veckor.

Max har ansvaret för att biröken är i full rök.
Men vi behövde faktiskt inte använda den för bina är lugna nu i den relativa svalkan, plus 10 grader just nu.

Förhoppningvis har alla eventuella varroakvalster härmed försvunnit ur våra bisamhällen och nu rör vi inte kuporna förrän i mars kommande vår.

Nu sätter bina sig i vinterklot och tar det lugnt, eftersom vi hade första frostnatten , minus 3, natten till idag här ute på Johannero.
Just dessa två samhällen övervintrar på 10 resp 16  1/1-Svearamar.
Samtliga äinvintrade samhällen är i alla händelser mycket starka, så det ser bra ut inför våren.

Pappa Ubbe var ute på Johannero igår och satte hjul på lådbilen så nu blir det att kuta i gatan för gamle morfar !
Förhoppningvis sätter Ubbe en motor på bilen, för annars riskerar morfar hjärtslag eller åtminstone är risken överhängande att kaggen minskar i omfång.

Ogräs eller inte. Nu uppskattar vi dessa orange blommor , när inte mycket annat blommar.

Här vid DDG-REISBRÜCKE, Kajplatz nr 7 i närheten av Handelskai och Pratern ( Wiens Tivoli ), lämnar vi vårt flytande hotell, DER KLEINE PRINZ, som tagit oss igenom en stor del av Europas längsta flod , DONAU *, på resa ifrån Rumänien, till Bulgarien, Serbien, Kroatien, Ungern, Slovakien och slutligen Österrike.

Framåt middagen ska amerikanska Donauturister ta över våra nu tömda hytter. Lycka till även ni!

Vi flög in till BUCAREST, huvudstad i RUMÄNIEN som inte ligger vid Donau utan en bit norr därom.
Bussades ner till Donau, där vi bordade vår flodkryssare, Der kleine PRINZ.

BULGARIENs huvudstad, Sofia, ligger inne i landet, men vi fick besöka landets hamnstad, VIDIN.

SERBIENs huvudstad BELGRAD blev nästa upplevelse.

Den sönderbombade gränsstaden VUKOVAR fick representera landet KROATIEN. Intressant men chockerande !

UNGERNs underbara BUDAPEST är tillsammans med SLOVAKIENS BRATISLAVA alltid trevliga resmål.

Och avslutningen, målet i WIEN  & ÖSTERRIKE, är alltid lika intressant att besöka.

Resan påbörjades den 28 spetember och avslutades den 8 oktober i WIEN, ÖSTERRIKE.
Vädret har varit synnerligen soligt och varmt m.u.a. de två sista dygnen i Wien, när regnet och kylan kom.
Man kan inte få allt här i livet. Vi har haft det skönt på Donau !

På resan som jag nu noterat i min dagbok, bloggen Bigården Johannero, kan jag nu resa tillbaka, när jag vill,  för glömskans makt är förfärande stor!

Researrangör har varit www.escapetravel.se  och de har skött sig med den äran.
Vi kan varmt rekommendera ESCAPE TRAVEL A B !

Tack arrangör, besättning, reseledare, alla lokala, skickliga bussförare och guider. Speciellt de kvinnliga, lokala guiderna har varit exceptionellt duktiga på alla de platser vi gjort våra strandhugg. Skandinavisktalande och mycket, mycket mångkunniga , som kan besvara alla de underliga frågor, som ställs av oss amatörresenärer.

Båten kan inte vara mycket bättre och med det begränsade antal medresenärer vi hade , totalt 76 personer med en besättning av 25 medlemmar, så behöver man inte trängas.

Mat, renhållning, hyttstädning och service har också varit till vår fulla belåtenhet.
TACK även till våra medresenärer ombord på Der kleine Prinz!

Nu har vi alla minnen för livet att ösa ur.
OM vi bara kan komma ihåg var, när och hur, vi varit på vår gemensamma Donauresa ?



Vi ser fram emot att få stiga på någon annan skuta till nya destinationer någon gång i framtiden.
Gärna under arrangemang av ESCAPE TRAVEL !

Gunnel & Jim
Nöjda Donauresenärer
2011-10-13

* VOLGA är längre men den är för mig ingen Europeisk flod.
Rätt eller fel? Vad vet jag, men...

Denna lunch var vår avskedslunch i Wien och i kväll bär det av med Austrian till Göteborg och Landvetter.
Direktflyg och bokad övernattning på Airport Hotel Landvetter, innan:
Vardagen väntar!

Café Landtmann är en gammal, berömd innekrog eller -café i Wien inne i Ringen, mitt emot Rådhuset med Universitetet på andra sida gatan.
Alltid fullbokat lär det vara men vi fich vars en plats hustrun och jag.

Gunnel beställde in en skinkrulle och den var god, enligt henne.

Själv tag jag in kejsare Franz-Josefs favoriträtt, kokt oxbringa med en potatiskulle till samt tre olika såser.
Den bästa, för min gom, var en som är en blandning av råriven pepparrot och äppelmos! Gott! Gott!

Men jag byter ändå inte ut Gunnels egenkokta pepparrotskött, som tillsammans med dillkött, är mina egna favoriträtter.

Bilden är tagen ut mot Theresienplatz bakom det närmaste huset.
Konsthistoriska till höger och Naturhistoriska till vänster i bild.

Leopoldmuséet ligger i Museums Quartier och är ett modernt konstmuséum.

Det skapades av östrerikiska staten, som köpte Rudolf Leopolds* konstsamlirng for en tredjedel av dess värdering, som belöpte sig till USD 500 miljoner.
Därefter utsågs Leopold till museets ledare under sin livstid
( 1925 - 2010 ).

Sevärt!


* Googla

GOOGLA!

"Tod und Leben  / Death and Life", 1910/15

Gustav Klimt är en av mina absoluta favoritkonstnärer vad gäller Jugendinspirerad konst.
Hans mest känd verk, KYSSEN, hänger på BELVEDERE-muséet så den fick jag inte se. Tiden räckte inte till och ett muséum i taget är mer än vad man orkar med i vår höga ålder.
På detta, LEOPOLDmuséet , fanns inte mycket MED honom men en hel del information OM honom.
Han var, som alla stora konstnärer, helt utdömd av sin samtid.
Nu har han tagit revansch.

GOOGLA!

1. SJÄLVPORTRÄTT " Sitzender Männerakt", 1910

2. Kardinalen och NUNNAN  " Kardinal und Nunne", 1912

Muséum LEOPOLD har världen största samling med konst utförd av Egon Schiele och just nu hade man en specialutställning med utvalda verk, som han gjort under sin korta levnad.
GOOGLA!

När jag tittar på Kardinalen och Nunnan kan jag inte låta bli att uttrycka samma undran, som sonen Oscar, då 3 år, gjorde, när han såg att prästen skvätte vatten på lillasyster Johanna, när hon döptes: " Vad gör han me na? "

Vi hade bokat in en koncert i ett privatpalats, byggt 1706,  där vi underhölls av WIENER REZIDENZORCHESTER under 1 1/ 2 h .
En underbar upplevelse.

Tyvärr fick man inte fotografera, när orkestermedlemmarna var inne i koncertrummet, så det får räcka med dessa bilder. DVD-skivan får ge minnen åt aftonen.

Koncertmästare var en mycket söt och duktig förstaviolinist, Gerlinde Sonnleithner och hon assisterades av två dansare, två sångare ( Russi Nikov, barytonsångare och Rita Schneider, sopran ) samt åtta andra i orkestern.
Hon spelade på en violin, som var daterad 1726!

De musikstycken som framfördes var komponerade av W.A.Mozart och Johann Strauss.

Vi fick bl.a. höra, givetvis, Eine kleine Nachtmusik,  Donauwalzer, Wiener Blut och, och , och...
En stor upplevelse allt som allt.

Bra avslutning på en lyckad dag i Wien.
Tack, Wien!

På alla möjliga håll i denna vackra stad ser man hus, som uppfördes i slutet av 1800-talet eller i början av 1900-talet och som är rikligt dekorerade.
De var rika personer, som ville övertrumfa varandra med små privatpalats och husen har säkerligen övergått till andra ägareformer, i dagens ekonomi.
De underhålls fortfarande på ett beundransvärt sätt, så det är nog inte svenska kommunalpolitiker, som står för omtanken?

Till detta sommarslott tog Habsburgaren Maria Theresia (1717 - 1780 ), ärkehertiginna av Österrrike, drottning av Böhmen och Ungern,  med sig sin hovstat på 1200 personer plus 200 läkare, när hon varje april månad flyttade ut ifrån Hofburg-slottet för att tillbringa sommarmånaderna här ute.
Hon hade f.ö. 16 !!! barn, så inte satt hon med benen i kors under sitt liv. Ej heller sparade hon på sitt underliv.

På baksidan av slottet ser vi GLORIETTE, en neoklassisk kolonnad, som är rest uppe på den halvmåneformade kullen i bakgrunden.
Slottsområdet omfattar185 ha vilket är 5 ha mindre än den yta som kungariket MONACO representerar.
Trädgårdarna runt slottet, är normalt sett synnerligen sevärda, men idag regnade det småspik och vi hade vår första kyliga dag på resan, så de fick dessvärre vara för vår del.

GOOGLA!

Här bygger österrikarna nu upp ett nytt Wien. På östra sidan av Doanukanalen; mittöver gamla Wien alltså.

DC står för DONAUCENTER och AC står för AUSTRIA CENTER.

Det är bara att hoppas att de banker, som finansierar detta komplex har full täcknng bakåt i dessa tider.
Om inte lär vi uppe i höga nord också bli indragna via vårt eget banksystem. Pensioner och allt annat dras med i det hela.
Om och när, man ska skaffa hyresgäster till alla de kontorsrum, som här uppförs vet bara Vår Herre.
Och han har inte bara greker att ta hand om just nu, så...

Juholt ska ju ha sin del av kakan också. Kanske har han redan fixat ett övernattningsrum här nere ?
Det gäller ju att ha någonstans att bo på skattebetalarnas bekostnad, när han och hans sär-/sambo ska ner på Nyårskoncerten.

Ännu en fantastisk Wien-byggnad, som ligger vid en liten gata som leder oss ner ifrån centrum i Innerringen ner till Schwedenplatz, där vi ska samlas f.v.b. Der kleine Prinz.
I kvarteret innan ligger också den berömda restaurang, zum FIGLMÜLLER, som specialiserat sig på att servera turister med Wienerschnitzel, som väller ut över tallrikskanten.
Turistfälla om något. Det var kö långt ut på trottoaren, så vill man gå hit: boka bord  förväg!

Innaför bilen kan man börja köa. Om man vill.
Vi hoppade.
Har redan sett hästarna göra detsamma, under tidigare Wien-besök.

Stallad i Hofburgpalatset i Wien.
Kusarna  bor kungligt med andra ord.

Denna enormt stora byggnad med 2600 rum på sin tid, mitt i centrala Wien, var de österrikiska härskarnas vinterhemort under århundranden sedan 1200-talet.
Numera innehåller det en massa olika muséer och även Spanska Ridskolan är inhyst här.
Jag tror därmot inte att ovan avfotograferade kusar har något med Spanska Ridskolan att göra?

Hundertwasser var en intressant, österrikisk konstnär, som föddes i Wien men slutade sin levnad i Nya Zealand, även om han dog ombord på ett passagerarfartyg undrer resa till Europa.

Denna byggnad har inga raka väggar; inte heller några plana golv i någon av lägenheterna.
Alla lägenheter är individuella , såväl till storlek vad gäller antal rum, som designen av desamma.
OBS! Träden uppe på taket.

GOOGLA!

Vårt fjärde huvudstadsbesök i det sjätte landet under vår resa på Donau.
En mycket poistiv överraskning !
Besök rekommenderas på det varmaste.
Att man dessutom brygger ett av världens godaste öl , Gröna Fasanen, skämmer ju inte saken.

Önskar vi alla Bratislava, huvudstaden i Slovakien.

Kaptensmiddagen väntar oss i kväll i samband med att vi lämnar denna vackra stad.

Nästa blir slutmålet för resan Wien, Österrike.

När vi ikväll kom ombord, var borden dukade för att kapten skulle få tillfälle att bjuda på en drink innan middagen serverades till förmån för kaptenen och hans besättning, som ville tacka oss passagerare.

Våra närmaste reskompisar samlades runt samma bord för att gemensamt avnjuta drinken innan maten och vi samresenärer representerar , förutom Kalmar,  Lidköping och Askersund vid detta, rundabord.

Tack alla för trevligt ressällskap!
Sten, Aina, Finn, Gunnel, Anita, Gun-Britt & Ulf.

En bland många andra vackra byggnader i det centrala Bratislava.
Lägg även märke till stenläggningen på torget framför kåken.

Jag är en stor fan av det tjeckiska ölet Pilsner Urquell sedan många år tillbaka.

Alltså MÅSTE jag bara pröva även det bästa öl de har i Slovakien.
Och det är GOTT!
Märket heter Gröna fasanen = ZLATÝ  BA´ZANT. Glöm inte det!

Kanonöl. 1/2 liter kostar Euro 1,50 - 1,79 beroende på var man köper den, så nog är den prisvärd.

Och den var så effektiv att jag snubblade ner i en brunn på vägen tillbaka till båten. Och så blev jag fotograferad på kuppen, när jag skulle kravla mig upp igen. Psss !!!

Tjusiga byggnader finns det här i Bratislava.
Dessa, där den vänstra en gång byggdes att vara bank, när det fanns plenty of money, skäms inte för sig.
Och : man är måna om underhållet av alla vackra hus.

En av fyra stadsportar in/ut gamla staden i Bratislava, Slovakien.
Mysig liten, trång gågata i gamla staden.
Ett måste när denna stad besöks.

Nu har vi hunnit ta en rundtur med buss och en fantastiskt rak - och svensktalande, inhemsk, lokal guide.
Detta är det slott man har i staden och som i alla dessa länder runt Donau är det gammalt. Förstås.
Googla!
Bratislava, som blev officiell huvudstad i Slovakien år 1993, är en mycket positiv upplevelse, kuperad och ren. Exklusiva hus och byggnader i såväl diplomatkvarter som i gamla stadsdelen.
Guiden berättade att Sverige  inte längre har någon ambassad i Slovenien.
Vi bytte ut den mot Burkina Faso, eller något sådant. Källa: guiden Jana.

Man tillverkar ett antal modeller av VW här i Slovakien plus att Porsche gör sin senaste modell här plus att
AUDI A7 4-hjulsdriven modell också tillverkas.
Samt har sydkoreanska KIA en stor fabrik för sina bilar.
Men det är inte därför märket heter SlovaKIA, enligt samma källa.

Vitsigt, och det var bara en liten del av alla hennes skämt.

Nu lämnar vi slussen och går in i den 38 km långa kanal som har fördämts upp och som leder nästan hela vägen in till Bratislava, huvudstad i Slovakien.

Gunnel kryssar i dubbel bemärkelse. Korsord i däckstol med Krysset under kryssning.
Hon har ingen aning om att vi håller på att slussas in i kanalen som ska leda oss till nästa land på resan.
Slovakien nästa!
Lod- eller vågrätt?

Många fartyg packas in sida vid sida.
Vårt eget är 96 meter långt, 11,2 meter brett och har ett djupgående på 1, 3 meter.
Dockan  mäter 275 ,meter på längden och är 34 meter bred, så den rymmer alltså 3 flytetyg i vår bredd.
Plus andra akter om oss eftersom vi var först in.
FIFO = First In First Out !
Säger lagerchefen tillsammans med ekonomidirren.

Nu ska vi in i för att Gabcikovo för att slussas de 22 meter upp den lyfter oss ,för att släppa in oss i Gabcikovo-kanalen. Den i sin tur är 38 km lång och leder oss nästan ända fram till Bratislava.

Kraftverket förser Slovakien med 1/3 av dess energibehov och dockan är 275 meter x 34 meter.

Detta var en av de största ekosystemsförstörelser, som någonsin drabbat världen, när man fördämde Donau under 1980-talet fram till dessa att slussen öppnades under 1994.
Projektet startades av Ungern och dåvarande Tjeckoslovakien. Ungern drog sig ur och Tjeckoslovakien bröts upp år 1993.
Slovakien fullföljde bygget på egen hand och Ungern stämde Slovakien till miljödomstolen i Haag.
Slovakien "vann" med vissa detaljändringar.
Ungers skäl, att Slovakien stal vatten ifrån Donau, höll inte.

Nu passerar vi en flodpråm för hinna först in i slussen.
Vi blir flera fartyg, som ska samsas i den, under den timme vi tillsammans ska vänta på att stanna i den.

P.g.a. en torr sommar är vattennivån ovanligt låg i hela Donau.
Man har inte haft någon som helst nederbörd de senaste två månaderna. Sträckan vi nu trafikerar är tråkig runt stränderna och enformig.
Söder om Belgrad var det nästan ingen trafik alls ner till Svarta Havet men nu ser vi fler och fler flodkryssare och rätt många flodpråmar av olika nationaliteter; framför allt nedströms mot Budapest.

Vilket var detsamma som att vi stävade uppströms Donau med en hastighet av 17 km/h.
Medströms kan Der kleine Prinz gå i en fart av 25 km/h.
De fartyg som går medströms har förkörsrätt eftersom det tar längre tid för dem att manövrera.
"Vår" båt hade två huvudmotorer, sydkoreanska, som tillsammans presterade 1600 hk.

På resan upp till Bratislava såg vi på flera ställen vita hägrar vid Donaus östra kant. Gråhäger har det varit mycket gott om hela Donau.
Strax innan jag såg dessa vita upptäckte vi en havsörn som vilade sig på standkanten. När den flög upp såg man att det var en ungörn, som var ute på pilgrimsvandring. Övriga flygfän under resans gång var fiskmåsar och en hel massa mellanskarvar, så fisk finns det i Donau.
Den saken är helt klar !

I kväll går resan vidare och då ville vi passa på att smaka på en äkta LÁNGO; ungrarnas pizza, innan vi drar.
Gunnel äter här en ost och skinklángo med lök, tomater  och diverse andra tillbehör.

Själv smakade jag den, innan jag beställde en "riktig", stor, tjock vitlökskorv för egen del.
Smaskens! Tänk om vi hade sådan korv hemma.

Önskemål om att någon entreprenör kunde kombinera Lángosförsäljning med korvutbud.
Hoppas jag...

Några av våra medresenärer passar på att ta ett glas sekt tillsammans med Gunnel när vi nu ska bese Budapest by night.

Perfect timing av kaptenen, som väntat med vår avfärd, för att vi ska kunna njuta av all belysning på och runt Donau denna vackra afton.

Vilken tur vi har med vädret. Det är fortfarande relativt varmt i luften trots timmen.

Kajen har lämnats och vi har kastat loss!
Frihetsbron har vi snart över oss.
Nu väntar oss det upplysta Budapest föröver.

Ungrarna är ett upplyst folk. Dess byggnader är belysta.
Här ser vi Slottet på Budasidan med Kedjebron i norr.
Nu stävar vi igenom det vackra afton-Budapest p.r.t ett annat, för oss, främmande land.

Månen lyser upp den vackra Kedjebron och delar av Buda.

Och FISKARBASTIONEN på Budasidan i full kvällsbelysning.
Mäktigt!

Nu ska vi snart passera Parlamentet och när vi lägger det bakom oss, har vi snart även lämnat Budapest och Ungern senare under natten.
Nytt land, Slovakien, och ny huvudstad, Bratislava , väntar på oss.

Budapests äldsta bro bland de nio som förbinder Buda- med Pestsidan.
Och den är inte mindre pampig i aftonbelysning än i dagsljus.

Nu passerar vi ett belyst Parlament i ljummen oktoberafton.
SKÅL!

Nu har vi passerat PARAMENTET och lämnar Budapest för denna gång. PEST till vänster och Budapests äldsta bro, KEDJEBRON borta i fjärran.

Adjö för denna gång, kära Budapest. Och på denna bild är det "bara" PEST.
På återseende ???

Ca 25 km nordväst om Budapest ligger denna lilla konstnärsstad, Szentendre, som är en gammal idyllisk stad, nere vid Donau. 
Dess historia går tillbaka till slutet av 1300-talet när serberna grundade den på flykt ifrån turkarna efter slaget vid Kosovo 1389.
Nu är den en koncentration av konstgallerier och muséer, väl värd att besöka.
Vill man köpa något typiskt ungerskt konsthantverk, är det hit man ska ta sig.
Textilier, läder- och skinnvaror liksom konst i största allmänhet.

Det finns för alla intresserade även de obligatoriska kyrkorna att titta in in.

Och Gunnel älskade den Apfelsrudel hon gottar sig med här på torget.
Vid sidan om det gula huset ligger den trånga gränd man går in i när man vill besöka Micromuséet.

Gunnel har hittat fram till Micromuséet, som det skulle visa sig, blev en av hela resans stora begivelser.
Missa inte det, alla ni som en gång ska resa ner till Ungern & Budapest.

Detta museum i Szentendre presenterar några av de mest osannolika konstverk jag har sett i mitt li!
Och jag har besökt ett och annat museum i mitt liv.

Allt är fullständigt OTROLIGT!  Resans stora behållning så här långt. Utan tvekan.
Konstnären Mykola Syadristy är Ukrainare och han ställer ut sina verk runt om i världen.
Han kommer ifrån små omständigheter men läs själv: www.microart.kiev.ua/en.

Hur han bär sig åt för att prestera dessa mikroverk?
Jag begriper det inte!

Detta konstverk är den logo, som man kan se på entéskylten som talar om var muséet är beläget.
OBS! Motivet är inlagt i ett nålsöga!
Man måste använda ett starkt mikroskop för att kunna se konstverket, som är i storlek millimy !

Detta svalbo består av ett halvt vallmofrö! , så då kan man tänka sig, eller snarare kan man inte förstå, hur små svalögonen är?
Själv är jag stolt över att ha kunnat fotografera detta motiv igenom ett mikroskop.
Hur stolt ska då inte konstnären bakom produkten vara?

På vägen tillbaka ifrån Szentendre till Budapest blev vi körda till detta smyckecenter, som är en stor juvelfabrik utanför Budapest.
Ett enormt urval med smycken och ädelstenar i alla dimensioner och fysionomier.
Vi köpte däremot inget. Det var ett ställe för folk med hyfsat innehåll i sina plånböcker.

För de som är intresserade: gå in på ovan nämnda Internetadress.

TEKNIKENS UNDER:

www.youtube.com

Slå upp: Max fiskelycka



På båten fick jag idag den 4 oktober, ett SMS ifrån dottern med ovan nämnda text.
Jag går in i baren, lånar datorn, betalar för Internetuppkoppling och går in på Youtube.

Och: så får jag se, när barnbarnet tog upp sítt livs första gädda ur en vik norr om Drag i Kalmarsund.
TÄNK om di gamle hade fått uppleva något sådant?

Det är svårt nog för oss "unga" att begripa hur sånt här kan hända.

Nu kan jag följa gäddfisket så länge jag lever, för detta ligger nu ute för evighet? på "molnet".

I saluhallen im Budapest finns ett stort utbud av olika honungssorter, pollen, propolis, propolishonung och honungskakor på burk.

Ytterst intressant för en biodlare att gå runt o provsmaka de olika varianterna.

Här finns alla sorter ifrån Lusahonung eller Bladhonung ( Waldhonig ) till Rapshonung. Med paletten där emellan som  exempelvis Maskros-, Kastanj-, Blomster-, Ängs-, Lind-, och förstås Akacia-honung ï massor.

Men om ni reser ner: ta med tape!
Locken är i regel tunna plastlock så honungen kryper ut av sig själv. Och ingen vill ha resväskan full med honung, när man kommer hem. Så VARNING !

Att Ungersk, importerad honung är helt OK  förstår jag mycket väl.
Såvida den inte späds ut eller misshandlas på annat sätt av importörer och de som tappar den på burk.

Pollen säljs inte bara i hälsobutiker i Ungern utan t.o.m. i saluhallarna runt om.

Pollen lär ju vara en extremt lyckad allergimedicin så varför inte ?

Kanske man skulle resa ner för att lära sig tekniken kring insamling & hur den rensas och torkas?
Eller varför inte "bara" importera den från någon professionell pollenhanterare?

Å andra sidan har vi ingen tradition i detta landet att använda pollen så det vill marknadsföringskrafter och - pengar till, innam guldet blir till annat än sand.

Hade jag varit 20 år yngre hade inte vilda hästar fått mig att avstå.
Nu får ungdomen ta över...

En favoritprodukt bland muslimer. Och sådan finns säkert även i Ungern även om de inte förekommer i överflöd.
Och läckert ser det ut i den klara, flytande akacia-honungen.

Hur de gör denna vet jag bara inte.
Propolisen är ju endast löslig i alkohol av de lösningsmedel man kan använda i livsmedel , vad jag vet.
Så de löser väl upp propolisen, förhoppningvis i etanol, och adderar en lågprocentig andel till den rena honungen?
Huvudsaken är ju tron för den som vill köpa en sådan blandningsprodukt.

Jag smakade på den och den har en svagt bitter eftersmak.

Kastanje- , Raps &  ???-honung

SEK 67 resp. SEK 43 för 950 gr resp. 900 gr.

Lindhonungen har ett merpris även i Ungern!
Florint 200 = ca SEK 67 för 950 gr.

Här serveras den ungerska pizzan.
Och alla de ingredienser den kan laddas med, får man själv välja mellan.
Och det var strykande åtgång på prylarna i detta stånd.

På Övre plan finns matställen och drickainköp.
Plus kläd- och turisttextilier.

Markplan saluför allt som har med matinköp att göra.
Grönsaker, frukt, kött, mejeriprodukter, honung, nötter samt korv och salami en masse!
Har jag glömt nåt? Då finns även det där, så de´så!

Källarplan har mest fisk; levande såväl som färsk döad samt hushållgeråd.

En av mina absoluta besökspunkter i Budapest.
Nu ska jag titta igenom stället för att imorgon gå hit för att handla.

Dessa låg parkerade nedanför Frihetsbron och de ser ju inte heller helt fel ut, eller hur?
Slottet, Fiskarbastionen och hotell Hilton i fonden bakom Elizabethbron.

Huvudentrén längst ner.
Susanna i Badet vid fotänden av foajén.
Den berömda huvudbassängen ser likadan ut idag, som den gjorde, när jag senast besökte detta ställe i slutet av 1980-talet.
Besöksvärt!

Denna bild tog jag under promenad över Frihetsbron p.v.t. GELLÈRT badhus.
Tydligen ligger hotell Mercure bakom vår kajplats.

Första uytflyktsanhalten.
Hit inbjuds alla storherra som kommer på statsbesök.

I toppen av statyn ser man Ärkeängeln Gabriel, så vet jag åtminstone var jag kan hitta honom, när jag behöver honom.
PÅ vardera sidan av detta turiststråk finns två stora neoklassiska byggander där den ena, Museum of Fine Arts innehåller en massa internationell, impressionistist konst.
Den andra rymmer modern konst, såväl inhemsk som utländks.
Jag kan själv leva utan detta torg...

F.d. DUNA INTERCONTINENTAL hotell.
Här bodde hela svenska handelsdelegationen den gång jag var industridelegatsmedlem under en UNICEF-konferens.
Bland många svenska industrirepresentanter fanns även en skara fackföreningsrepresentanter, vad de nu hade där att göra? Många av dem talade inte ens engelska, som var det språk som talades under alla föredrag och möten.
Men supa det var de duktiga på ! Vem som attesterade deras reseräkningar och som betalade notan vet jag förstås inte.
Och brudarna i baren ÄLSKADE dem! För det gav dem arbete även under dagtid, när vi övriga var upptagna med inbokade möten.
Jag hoppas innerligt att detta med fackreps nu för tiden har försvunnit i sådana sammanhang, men jag undrar jag ???
Å andra sidan behöver jag för egen del inte bry mig, för jag har aldrig frivilligt betalat in en krona till någon fackförening.

Precis innaför Kedjebron ligger ett f.d. lyxhotell, gamla DUNA, som var mitt första hotellboende i Budapest när jag började resa hit under sent 1970-tal.
Ungern var på den tiden en av våra viktigaste affärspartners där MEDIMPEX var en storkund för vår N-Methyl piperazine.
Ungrarna levererarde på den tiden stora mängder läkemedel till f.d. USSR, och vi försåg dem med viktiga byggstenar eller mellanprodukter, s.k. "intermediates".

Längst ner till höger ligger ett av mina gamla boenden i Budapest, nuvarande Hotel MARRIOTT.
Kedjebron ligger oss närmast och leder till Parlamentet på Pest-sidan ifrån Buda-sidan, vi själva står på just nu.
Kedjebron är den äldsta av de nio ( tror jag att de är ), som förbinder de båda sidorna med varandra i Budapest.

Här ser vi FISKARBASTIONEN med Hotel Hilton och Mattiaskyrkan just innanför, på Buda-sidan.
Fiskarbastionen byggdes på platsen för en medeltida fiskmarknad och för att påminna om att lokala fiskare under 1700-talet var ansvariga för att försvara befästningen.

Nuvarande byggnad restes under tidigt 1900-tal.

När jag någon gång under tidigt 1980-tal var svensk delegat för kemi-/läkemedelsindustrin under en UNICEF-konferens i dåvarande Hotel DUNA/Intercon på Pest-sidan var jag inbjuden till amerikanarnas delegation på middag en kväll till just detta hotell Hilton, som då var relativt nybyggt.
Obegripligt att de fick bygga ett hotell i denna miljö men det är ett fantastiskt bygge i sig och det smälter väl in i den historiska miljön. Faktiskt!

Här ser vi det vackra ??? Parlamentet med sina 365 tornspiror.
Det byggdes i neo-gotisk stil under åren 1896 - 1902 för att symbolisera Ungerns frihet ifrån det stora väldet, Österrike Ungern- perioden i historisk bemärkelse.
Det ligger precis i anslutning till Donau på Pest-sidan.

Vårt flytande hotell ligger här parkerat vid Donau på Pest-sidan av BUDAPEST.
Snett över t.v. ser vi Tekniska Högskolan.
Den vita byggnaden nedanför berget är badhuset GELLÈRT.
Statyn uppe på bergstoppen, Gellért Hill,  är Frihetsstatyn och bron t.h. heter Frihetsbron.
Här finns mycket att Googla på !

Vi har just lagt till på Pest-sidan mitt emot badhuset GELLÉRT.
Det är bara att simma tvärs över Donau så kan man bada inomhus sedan.

VALEN , också på Pest-sidan, har vi innaför oss, och den i sin tur ligger bara några hundra meter ifrån den berömda Saluhallen i Budapest. Perfekt gångavstånd till mycket sevärt i denna stad.
Bygganden, ännu inte helt färdigbyggd interiört,  ska faktiskt användas som vallokal, innan den ska bli ett konferenscentrum här nere.

Nu går vi in i dimman igen !
OBS! Tidpunkten på dagen, när första vinet ska avprovas. Cabernet Sauvignon.

Susanna, vår guide, har bokat in oss i en vinkällare som första besök i denna stora universitetsstad, vi nu ska besöka. PECS ligger ca 20 svenska mil söder om Budapest.
En mycket,mycket positiv överraskning!
Men eftersom andra besöket varade alltför länge i deras stora och berömda katedral,The Saint Peter & Paul Cathedral,  kom jag helt bort ifrån fotograferingen denna dag.
Inte p.g.a. vinprovningen ( vi drack bara ett halvt glas vardera ), utan kanske mera beroende på kyrkobesöket?

160000 innevånare med över 30000 tusen studenter.
Förnäma butiker, vackert och rent. Inte en fimp på gatorna eller trottoarer. Krogar,kafeer, butiker och gågator överallt.
Mycket trevlig stad som jag mer än gärna skulle återvända till!

Europas Kulturhuvudstad 2010.
Konstnären Victor Vasarelys ( 1906 -1997 ) hemstad f.ö.

MOHACS är en hamnstad vid Donau i Ungerns sydöstra hörn på andra sidan av Kroatien.
Detta är tullstationen där våra pass ska checkas, innan vi går vidare in till PECS.

På kvällen den 2 oktober lade vi till i Vukovar för en promenad igenom det som en gång var.
Resans chock !
Fullständigt oförberedd på vad kriget på Balkan i 1990-tales börjant de facto innebar; jag skäms! - fick vi nu med egna ögon se vad vi människor ställer till med!
Detta hus har varit omslagsbild på National Geographic Magazine med rubriken, som sade ungefär: "det finns en tro".
Någon människa har varje dag sedan tidig vår satt och vattnat de blommor vi kan skönja uppe på andra våningen, trots att huset är väl inspärrat med gallerfönster och - dörrar.
Vukovar, är en gränsstad Serbien/Kroatien, som hade drygt 40000 innevånare ( kroater) , när serberna började eliminera staden. Nu har ca 20000 återvänt för att återuppbygga staden och den tyska adelsfamiljen ELTZ barockslott är i det närmaste återrestaurerat. Eltz-familjen har inte själv återvänt utan befinner sig numera i Eltzerhof, Eltville am Rhein.
All interiör, möbler, tavlor etc., etc. är sparad ifrån kriget, som tur är, och de ska snart in i slottet igen.
Vukovar är Kroatiens viktigaste hamnstad vid Donau.

Läs historien över VUKOVAR: http://hem.bredband.net/mirasdesign/svenska.
INTRESSANT !

När vi lämnar Novi Sad, passerar vi en av de tre broar, som NATO bombade ner 1999.
Nu återuppbyggd så livet går vidare.
Liksom vår egen resa igenom samma liv.

När vi lämnar Novi Sad, passerar vi PETROVARADIN-fästningen medan Gunnel njuter i solskenet på soldäck.
Fästningen, som kallas Donaus Gibraltar, är en ovanligt stor fästning även i dessa länder, därfästningsverk finns överallt.
Den byggdes ursprungligen av munkar på 1200-talet och den intogs av ottomanerna tre hundra år senare.
Turkarna drevs ut av Prins Eugene år 1716.
I mitten av 1800-talet togs fortet över av ungerska frihetskämpar men de drevs i sin tur ur av lojala kroater och serber. Därefter blev det till fängelse och här satt bl.a. Josip Broz, senare marshall Tito inspärrad!

Vinprovning kombinerad med ett besök på ett Biodlaremuseum.

Därför hann jag inte koncentera mig på vinet.
Im min gom smakade det Cinzano med sin kryddblandningskaraktär.

Men, som sagt, jag är inte rätt man att uttala mig. Ännu mindre att kritisera, vare sig positivt eller negativt.
Är de lika duktiga på vin- som på biodling så är detta ett BRA vin!

Jovan Zivanovic började med biodling i detta distrikt i Sremski Karlovci, Fruska Gora, Serbien redan 1865. Det är nu sjunde generationen biodlare, som dessutom nu är storvinodlare.
En av sönerna blev senare t.o.m. professor i bivetenskap.
De har privat byggt upp ett biodlaremuseum, som vi fick besöka, samtidigt som man odnade med en vinprovning.
Den hann jag inte med, men jag smakade de olika honungssorterna, där de mest framträdande var deras akacia - och lindhonung.
De sålde dessutom en mjöd, 33 %-íg, och en blandning med olika nötter, aprikoser och russinsorter inlagda i flytande akaciahonung.
Den blandningen ska bli godis på ett kommande ostbord med gott vin på Johannero framöver, när barn och barnbarn samlas.

Som i så mycket annat: tyskarna är föregångare även vad gäller biodlareplanscher.

Här visar man upp den materiel man använt igenom åren .
Samt bilder på en massa annat, som har med den historiska biodlingen att göra.

Vår guide, Ivana, vid en kyrkomodell, som byggdes till att vara en bikupa!! på 1800-talet.
Grundaren till denna biodlarefamilj, byggde den personligen och nog är den speciell, alltid.
Vi får antaatt dess innevånare var välsignade och varroafria?
Ameriekans yngelröta har nog aldrig funnits i denna del av världen.
Här kallas den i så fall ottomansk yngelröta . Eller , eller, eller???

Ivana är en av många, lokala guider vi hade på resan och samtliga var högprofessionella och skandinavisktalande.

I inlandet innanför Novi Sad, ligger ett område som är berömt för sina vin - och plommonodlingar samt sin honungsproduktion.
Här ligger dessutom ett kloster, bland många andra, och detta, Krushadolklostret byggdes 1509 - 1515.
Serbiskt ortodoxt.
Sedan dess har det blivit skövlat ett stort antal gånger under århundradens gång, men nu är det i ett fantastiskt skick med sina vackra fresker ( väggmålningar ) och interiördetaljer i övrigt.
Alla som känne mig känner också tilll mitt intresse för religion och kyrkobesök.
 Men :  detta ställe ÄR något alldeles speeciellt!

Vitt, rent och synnerligen rofyllt med en liten, liten kosterträdgård.
Endast 2 - 3 munkar bor här så de har gott om utrymme, den saken är klar.
De har inga stads- eller kommunala, finansiella bidrag utan de får leva av vad de kan sälja.
Och eftersom vi kom mitt i mässan kunde de inte bli av med bare sig vykort eller andra produkter för vårt gäng.
Å andra sidan behöver de inte betala några som helst skatter.
Allt underhåll måste de själva stå för.

Sagolika fresker och ett fantastiskt torn inramade denna mässa, som var intressant att få ta del av.
Prällen predikar via sång hela tiden och han sjöng emot andra figurer, som mässade bakom honom.
Dem han vänder sig mot på översta bilden och de "gömmer" sig bakom väggen han sjunger mot.
En serbisk "svensk", som arbetar för SKF i Göteborg deltog som gudstjänstbesökare och han bekräftade att han kan besöka ortodoxiska mässor varhelst de ges och ändå begripa texetn = sången som mässan hålls på.
Han var hemma på semester.

Detta är hotel Vojvodina i Novi Sad och här bodde en gång Albert Einstein, som gifte sig ( första giftet ) med en dam ifrån Serbien.
Staden är förvånansvärt välskött och ren med en nygammal stadskärna så den är sevärd! Arkitektoniskt har den annars inget att erbjuda jämfört med alla andra, större städer på Balkan. Den är alltför "modern" för det.
Staden grundades i slutet av 1600-talet, när serber flydde ifrån turkarna. Hundra år senare jämnade ungrarna staden till marken. Numera kallas den " Nordens Athen ".

Flodpråm vid Novi Sad, Serbiens tredje största stad.
I fonden, en av de tre, nu återuppbyggda broarna , som bombades sönder och samman av NATO under 1999.
Dagen ska inledas med ett stadsbesök och därefter ska vi ut i buss till ett klosterbesök följt av ett besök i en vuingård och ett biodlaremuseum.

Ute till höger skymtar DONAU medan vi ligger förtöjda vid SAVA; en lokal flod som mynnar här i Belgrad.
Och vi har en underbar dag med ca 26 graders värme i full sol.

Nu har vi anlänt Belgrad och programmet är fulltecknat dagen framöver. Gunnel tar sin dagliga morgonpromenad runt soldäck vid stranden till floden SAVA , för att få igång höfterna och flitig är hon. 10 varv ger ca 1 kilometer.
Enligt en samjoggare hon möter här uppe på morgnarna för frukosten.

I bakgrunden uppe t.h. skymtar vårt första besöksmål, KALMEDAN-borgen. Denna borg har varit föremål för ständiga strider och den har varit i händerna på kelter, romare, serber, osmaner, hunner, goter, sarmatier, gepider, ungrarer, bulgarer, österrikare och turkar. Nu är det serberna som kör racet.

Några flera bilder tog jag inte denna dag. Förutom en på floden SAVA där den möter DONAU.

Vi var bl.a på en bondgård ( rena spanska grisfesten m.a.o. ) i Jalak,  för att äta och dricka lokaldestillerad slivovitz m.m., m.m.  Detta är bara för bra men OK.  Vi är ju flera resenärer än vi två smålänningar och smaken är som baken...

BelaGrad = vita staden.

Vi tittade på rådhuset, parlamentet, Sankt Sava = den stora ortodoxa kyrkan etc.
I övrigt lärde jag mig att en patriark är en överstepräst. SKS stod för serber,kroater och slovener, som blev en del av gamla Jugoslavien efter 1:a världskriget. President Tito kom till makten 1945 och han stannade där under hela 35 år fram till sin naturliga!!! död. Ovanligt i denna del av världen. Han var STARK!

1991 upplöstes så Jugoslavien och 2006 blev Serbien självständing stat.
80 politiska partier garanterar bråk och trubbel i största allmänhet.

Tyvärr kör man med det kyrylliska alfabetet och jag begriper inte att inte EU kräver att de åtminstone borde köra med vårt alfabet parallellt?  Som det nu är kan man ju inte ens läsa gatuskyltarna.

Allmänt om SERBIEN: den största delstateni f.d. Jugoslavien. Kontinentalt klimat med kalla vintrar och varma, fuktiga somrar.
Gränsar till Ungern, Rumänien, Bulgarien, Makedonien, Kosovo, Montenegro, Bosnien-Hercegovina och Kroatien.
Saknar helt havskust. Bergigt med växlande landskap. Donau bildar delvis gräns mot Kroatien. Bördiga slätter i norr, där provinsen Vojvodina är en viktig del av republiken med Novi Sad, som dess egna storstad. Återkommer när vi besöker den staden.
Belgrad har 1,7 miljoner innevånare.
1 Euro = 100 Dinarer; 1 SEK = 10 Dinarer.

Den lilla ortodoxa kyrkan ligger vid Donaus strand vid infarten till Järnporten ifrån norr sett.
Efter denna vy breddar sig Donau igen och vi kommer in i nya landskap runt själva floden.
Och: just här verkar det som om Donau är blå !!
Kanske det var här Johann Strauss d.y. skrev " An der schönen blauen Donau " ?.
För i övrigt är floden endast nerskitad till 1000 !

Decebalus är en nationalhjälte i Rumänien ( se Wikipedia via Google ).
Han var kung över Trakiska stammen och Dakierna, som stred mot kejsar Trajanus ( romare ) .
Se Trajanusplaketten.
Denna jättestaty tog det 12 skulptörer att hugga ut ur bergsidan under åren 1994 - 2004 och den krävde bl.a över ett ton dynamit.
40 meter hög !
Statyn finns nära staden Orsova i Rumänien vid den förträngning av Donau, som numera kallas JÄRNPORTEN.
Järnporten var ett beryktat litet sund eller flodförträngning med djupt vatten mellan klipporna, där pirater och rövare en gång höll till.
I nutid är det " bara" ett naturskönt område längs Donau, väl värt att bese via en av all kanalkryssare.

Nu är vi inne i Järnportområdet.
Denna minnesplakett restes en gång av romarna längre ner vid flodens kant men när man skulle dämma upp inför slussbygget räddades den och står nu högre upp i floden.
Plaketten, som har måtten 4 x 1,75 meter har en ínskription ( Google ! ), som minne om den broförbindelse romarna en gång byggde upp över Donau. Den var då en viktig del i deras militärväg, när de skulle erövra stora delar av mellaneuropa.
Se f.ö. http://en.wikipedia.org/trajans bridge.
Serbien är ansvarigt för detta kulturarv , som ingår i Derdap nationalpark.

Nu har vi seglat ut ur slussen och Järnporten väntar oss under de närmaste timmarna.
Det lär vara det mest intressanta och natursköna området i hela Donau.
Dte hoppas vi för hitintills har naturen på båda sidor av floden varit enformigt och föga vackert.

Vi är inte ensamma på Donau!
Inte bara många båtar utan dessutom är flera nationer engagerade i flodkryssningar.
Vilket är föga förvånande, förstås.

MS SOFIA är registrerad i Ruse, Bulgarien.
MS CLASSICA :  Valetta Malta. Se Nicko Tours.

Vi lämnar här den nedre delen av DONAU för att slussas upp mot dess mest intressanta del: JÄRNPORTEN.
Nu ska vi vänta under 90 minuter , innan portarna öppnas i andra delen av slussen.

Nu ska vi in i slussen för att bli uppslussade till den den högre vattenytan som ligger 34 meter över vår nuvarande vattenyta i Donau. Vi går in på den serbiska sidan medan den till höger tillhör Rumänien.

Slussen kommer att ta oss 90 minuter att passera. Den är 320 meter lång och 30 meter bred så den tar flera fartyg åt gången.

Den byggdes under åren 1964 - 1972 och den invigdes av TITO i dåvarande Jugoslavien och Ceasescu i Rumänien, som tillsammans , finansiellt , stod för bygget under sovjetiskt byggledarskap.

Vattenkraftanläggningen har vardera 6 generatorer, som på den serbiska sidan ( numera) producerar 5,65 TWh och på den rumänska sidan 5,4 TWh. De har samma kapacitet men de serbiska generatorerna har schweiziska turbiner. De rumänska är ryska så de står still flera ggr/år.

Den vattenkraft den producerar täcker vardera lands elbehov till en mycket stor del.
P.g.a. denna investering kan man inte längre skörda störrom uppe i Donau. Den var annars förr en stor intäktkälla för den lokala fiskarebefolkningen i denna del av Donau.

PS. slå upp http://arkelogiforum.se och gå in på deras sida vad gäller JÄRNPORTEN så förstår man att det finns olika seenden vad avser ny teknologi.

Nu närmar vi oss infarten till JÄRNPORTEN ( Googla ) , som öppnas upp via slussen DERDAP I.
Denna sluss har en nivåskillnad, som vi ska upp till, på 34 meter.

Under rundvandring i torn och källare i den gamla befästningsbyggnaden i VIDIN fick jag se denna ödla kila runt på väggarna i ett av tornen.
Efter en stunds krypande och andra besvär, fick jag den att sitta stilla under ett torntak medan jag knäppte bilden.

Vad den heter?
Den är en typisk Baba Vida-sandstenstornödla.  Tornus Ödlicicus ottomanus.
Så de´så!

I VIDIN´s norra strand ligger nere vid Donau denna befästning, vars historia går tillbaka till romarnas tid på 900-talet. Då kallades befästningen BONONIA.
Byggnaden har raserats och byggts till under århundradenas lopp och de olika historiska lagren kan studeras på väggarna av fortet.
VIDIN har beroende på sitt utsatta läge nere vid Donau tillhört romare, kelter, tracéer, bulgarer, ungrare och turkar.
Under 1300-talet hette staden BDIN innan den 1396 hamnade i händerna på det ottomanska riket under dess storhetstid.
Dess längsta, historiska period har staden tillhört det ottomanska riket så turkarna har satt många spår i befolkningens utseende och mentalitet.
Kanske de, liksom Kalle Dussin, lärde sig att käka kåldolmar även här?

PS. BABA VIDA betyder MORMOR eller FARMOR.

Den historiska sägnen om Baba Vida, handlar om de tre systrarna Gumsa ( yngst ), Kula och Vida. Vida var den äldsta och hon som tog över ifrån pappa kungen, när han gick bort.
Gumsa var för ung och för ivrig att gifta sig så hon valde en man ,som söp ihjäl sig. Alltså kunde inte hon ta över riket. Kula valde en politiskt omöljlig make. Vida lärde sig så hon gifte sig aldrig alls.

Nu har vi anlänt vår första stopp-plats under resans gång: VIDIN, Bulgarien.
Det visade sig senare, att denna parkeringsplats är typisk för hur vi lade till på andra håll, så det gäller att vara nykter, när man går på och av fartyget.  Landgången kunde vara både brant och hal.
VIDIN är en gammal historisk stad uppe i nordöstra hörnet av Bulgarien och dess gränsläge nere vid Donau har gjort att staden, som en gång tillhörde romarna, under århundranden varit föremål för krig och förstörelse.
Liten stad med ca 60000 innevånare.
Mest kända turistmål är dess masuleumliknande bibliotek tillsammans med moskén med sin hjärt- eller pilformade domprydnad i toppen, som i muslimska länder, annars alltid har halvmånen, eller månskäran i toppen, där våre egna kyrkor i regel har ett kors.
De har en synnerligen god öl i staden ! Rekommenderas, även om jag kanske inte sätter mig i bilen för att köra ner och köpa några bärs på platsen.
Däremot  gjorde jag mig omaket att lämna skutan för att gå upp i staden igen för att i ett modernt shoppingcenter, Piccadilly Mall Vidin,  inhandla några flaskor att ha i hytten. Och de tog slut under dagarna framöver. Faktiskt!

Första middagsmenyn.  Vi är alla uppassade vid detta laget.
Dessvärre glömde jag att fotografera desserten, som var ett konstverk i sig: en liten petit chou bakad i form av en svan med gott inkräm, vaniljcreme elller annat mums, vad det nu heter?
Resans följande dagar bjöds vi på ett rikligt, gående frukostbord, som anstår ett bättre hotell.
Lunchen bestod av en trerätters meny följd av en fyrarätters middag med ost och frukt mellan huvudrätt och dessert. Avslutat med kaffe.

Detta är vår bostad, under den Donau-kryssning vi just genomfört under dagarna 28 september - 8 oktober, 2011

Ett mycket bra, tyskägt kryssningsfartyg, där vi levde ett komfortabelt liv med perfekt, stort hyttboende, god mat och fullt acceptabel dryck tillsammans med trevliga medresenärer; 42 svenskar plus 34 danskar.
Plus 25 besättningsmedlemmar totalt.
Perfekt service av serverings- och lokalvårdspersonal.

De lokala guider, som sedan tog hand om oss under respektive Donaustopp var alla skandinavisktalande, unga högutbildade damer, som lärde oss en hel massa om respektive besökorts karaktäristika, men minnet..
Det minne, som inte längre lagrar mera än förmiddagens upplevelser.
Nu gäller det att skriva ner upplevelserna ifrån repektive dagbok och ta hjälp av de bilder jag passade på att ta under resans gång.
Bloggens välsignelse !

Resan vi bokat, heter " 5 huvudstäder i 7 länder " , www.escape.travel.com , påbörjades i Bucarest, Rumänien för att via Donau avslutas uppe i Wien.
" An der schönen blauen Donau ". En sak är helt säker :  Johann Strauss d.y.  1825 - 99, var färgblind!
Bortsett ifrån denna lilla detalj, fick vi en upplevelse för livet och vi har lärt oss jättemycket om Centraleuropa.
Och m.h.a. Google ska det bli mera , när jag nu vet vad jag kan leta efter och slå upp.

Första anhalten på vår kryssning blev BUCAREST; huvudstaden i Rumänien.
Trots att denna stad inte ligger vid Donau flög vi hit, varifrån vi sedan bussades till en liten hamnplats i Donau där vi embarkerade vår bostad, den 28 september 2011, för kommande 10 dygn.
Bilderna visar dåvarande FOLKETS HUS i Bucarest. Ett palats som president Nicolae Ceausescu lät uppföra och på den tiden ansågs vara världens näst största byggnad.
Anskrämlig i all sin överdåd där rummen , sex tusen plus , alla lär ha rymt minst 300 kvm. Upp till 600 kvm/rum!
Byggnaderna i anslutning till palatset rymde lägenheter för hans närmaste medlöpare och alla byggdes efter det att gamla hus flyttats, de lär inte ha rivits, till närbelägna områden.
Projektet sysselsatte 700 arkitekter och 2000 arbetare under många år.
Hela operationen kostade miljarder och miljarder- på den tiden - och hela Rumänien blev utblottat på kuppen under denne fruktansvärde diktator, som man långt om länge avrättade efter en summarisk "rättegång", via arkebusering tillsammans med hans hustru , Elena, 1989.
Landet har ännu inte repat sig och efter sommarens torka och därmed missväxt, så är 1800-talets kornbod i Europa, Rumänien, fortfarmade ett beklagansvärt fattigt land.
Rumänien är en ofattbar stor jordbruksnation, som vi fick se en hel del av under de närmare 5 timmar vi bussades ner till Donau. Men , som sagt, p.g.a. missväxt förorsakad av torka, hade man på stora områden inte ens tagit in vare sig vete- eller majsskörden. Den plöjs tillbaka ner i jorden igen.
Grymt för et redan hårt dranbat folk.
Här borde EU hjälpa till i stället för att kasta pärlor för greker eller andra tvåbenta svin.