Bigården Johannero

Aldrig tidigare har rosorna utanför AGA varit så vackra som de är just denna "sommar". Juli har ju varit en snäll månad med ömsom sol och ömsom regn, så här långt.

Och honan rodnar, när jag kom med kameran. Nu blir det en massa nya fisar framöver...

Sex bidrag ifrån artister som representerar sju olika nationer. Det vinnande bidrag, " Ökenvandring " är skulpterat av tre svenskar : Leif Andersson, Lars Fager och Edwin Böck.

Dessa fantastiska sandprodukter har tillverkats och finns att finna nere i Kalmarsundsparken vid entrén till badbryggan. Väl värda ett besök !

Tog inte reda på vad denna skulptur vill berätta . Tyvärr !

Denna är skulpterad av en rysk artist. Fantastisk med sitt skägg och de levande ögonen. Sandskulptur på hög nivå !

Detta motiv ligger ju bra i tiden med en bil som är fullastad med alla ägodelar och som kört fast i sanden.

Nu börjar en av Gunnels favoritväxter att blomma: STOCKROSEN. Och med alla dess färgnyanser - den svarta väntar vi ännu på att den ska slå ut - är den alltid lika välkommen. Tyvärr blir dess blad alltid angripna av rost, och det får man bortse ifrån och nypa de gula blad som kommer allt efter som...

...på en utblommad ros.

En doftrik, vacker ros vars namn, ALOHA , är ett Hawaiianskt ord med många betydelser : HELLO ! GOODBYE ! LOVE! Det närmaste jag själv sett av Hawaii är när vi tvingades lämpa av en phillippinare till Coast Guard på redden just utanför Honolulu 1958. Han var en mäss-Kalle, som skulle döda skepparen på det fartyg jag var påmönstrad, MS TRAVANCORE ; ett fartyg inom Broström-koncernen, som var en "uteseglare" d.v.s. inte besökte svenska hamnar. Hon seglade mellan USA och Fjärran Östern och jag både på- och avmönstrade henne i New York. Fantastisk tid som 17-18 åring. Tuffa bud men lärorika. Och fillippinare har jag än idag respekt för. Liksom phillippinskor. De är EMOTIONELLA! Och rosen, ALOHA , hon är skön!

Idag plockade Gunnel och jag rikligt med svarta, vita och röda vinbär. Nu ska det geléas och saftas några dagar framöver. Och bären var både stora och saftrika. Gunnel besökte Johannero för andra gången sedan den 17 maj så förhoppningvis ska nu den besvärliga ischiasen ge med sig ? Hon kunde i alla händelser sätta sig i bilen med hjälp av diverse arrangemang och dagen är UNDERBAR med solsken , ljumma vindar och rikligt med allt!

På vårt eget, svenska språk heter den faktiskt Vägvårda men sedan krigstiden när den användes som kaffesurrogat, kallas den allmänt fortfarande för Cikoria. Dess intensiva, blå färg är alldeles speciell .

Samma land plåtat ifrån två olika håll. Och en bra rossommar har vi sannerligen. Och Stockrosorna står på tur...

En annan populär växt för insektsbesök. Just dessa insekter heter "FLUGBAGGAR" och de är rovdjur som väntar på att andra insekter ska komma till blomman. STJÄRNFLOCKAN har Ubbe´s Mamma bidragit ( vitsigt, va ? ) med så den kommer ifrån Burge norr om Visby på Gutarnas ö i Östersjön.

VÄLKOMMEN ! Önskar rosor, stjärnflocka, röd och vit malva våra gäster. Och även oss själva, förstås.

Och här besöks en annan röd Malva av ett av våra egna bin.

Här besöks en röd Malva av ett av de över 200 arter vildbin vi har i vårt land. Fråga mig bara inte vad just denna art heter. Men ett vildbi är det .

Inte bara en vacker trädgårdsväxt. Den är dessutom mycket omtyckt av honungsbiet.

Tack vare det åskregn vi hade härom dagen trivs stenmursväxterna, som annars i regel är upptorkade denna tid på året. Inget ont utan att det för något gott med sig...

I dag var det dags att pröva nya slungaren och den går förträffligt i duschhörnan. Avtäckning skötte Max på diskbänken och efter att ha satt ner tre ramar åt gången vevades slungaren igång. 15 LN ramar gav totalt 19 kg , lättflytande och lättsilad hallon- och vitklöverhonung . Nu har AINA gett Max totalt 39 kg hittills denna säsong och då återstår minst en skattning, innan det blir dags att invintra henne och hennes lakejer.

Tack vare "sommarens" regn och kyla trivs stenmurväxterna som aldrig förr. " Inget ont .. " Stensötan i bakgrunden tog jag som en pytteliten planta ur en stenmur i Kulebo år 1999 och den har aldrig varit så här grön och vidlyftig som just nu.

Den svarta längst fram är helt ny. Och : redan skitig! BEA , bakom är nu 5 år gammal plus, och knappast tvättad under de 5 år hon rullat. Fråga Ubbe ! Färgval är m.a.o. inte helt oviktigt ! Men : " Fåfäng gå möter mycket ont... " Lyder ordspråket.

Jossan och Morfar körde idag Max ifrån Kalmar och vid rastplats FENEN, öster om Ljungby och väster om Växjö, tog Faster Hanna, Farbror Hugo och André över för vidare befordran till Rydebäck, Helsingborg. Fikapaus med farmor Mormors goda, för dagen helt nybakade bullar. Solsken och 20 grader plus. Kul att mötas. Hugo körde Pappa Oscar´s nya bil upp och svärson, André tar över ratten på vägen hem igen.