Bigården Johannero

Tack vare att Svenne skottat upp gatan åt oss kunde jag ta mig ner för att mata fåglarna.
Och eftersom talgoxarna ger sig på kuporna när fröna är slut ( de räcker bara ett dygn år gången och kommer jag inte ner så får de heller ingen påfyllning ), måste jag plumsa ut i Bigården för att titta till så att talgoxeskydden inte blåst bort. Men de satt där de ska, så nu behöver jag inte oroa mig för pippina.
Snön är inte speciellt trevlig MEN så vackert och ljust det blir i naturen. Det gäller att leta efter de positiva sidorna här i livet.