Bigården Johannero

Första momentet: AVTÄCKNINGEN. Detta är det jobbigaste och det mest enformiga i honungsproduktionen. Man tar med hjälp av en avtäckningsgaffel bort de vaxlock som bina försett cellerna med. Annars kommer ju aldrig honungen ur cellerna, när den slungas.
Vaxet behåller man, efter det att man ( smålänningen i alla fall!) låtit överskottshonung rinna av under något dygn efter avtäckningen. Sedan smälter man det för att producera nya mellanväggsprofiler, för bina att bygga nya ramväggar av.
När bina väl konverterat nektarn till honung med hjälp av enzymer de har i sina tarmar så måste honungen torkas. Det fixar bina m.h.a. vingarna så att de fläktar bort all överskottsfukt till dess att honungen i cellen har maximalt 20% vattenhalt. Då sätter vaxbina igång med att täcka över cellerna för att försegla dem. Därefter håller honungen i princip i en tidlös framtid , så länge vaxlocket inte skadas. Den jäser inte. Den ruttnar inte. Den torkar inte. Den behåller sin smak och sitt innehåll av sockerarter beroende på aktuell dragväxt plus mineraler och ännu odefinierade antibiotiska mikroelement,  sina egenskaper och den påverkas inte av väder eller vind. 
Vaxet? Var kommer det ifrån? Well,  det producerar bina själva med hjälp av vaxkörtlar de , under en kort period av sin högst begränsade livstid, har under magen. Märkligare djur finns bara inte!
Och : DET FINNS MÄNNISKOR SOM ÄR RÄDDA FÖR BIN! OTROLIGT. Men tyvärr SANT.