Bigården Johannero

Så kallades på 1940-talet den trånga grusgata, som ledde ifrån Stäflö gods och Kalle på Hjälmö´s hus ner till bron till Horsö.
Då fanns det stenmurar och höga snår på båda sidor om gatan. Eftersom det rör sig om en lång södersluttning med närhet till grodor och småfisk nere i Surran så låg det alltid gott om snok i denna gata där det var lä och hett för dem.
Ingen populär gata för damrena i familjen!
 Slånsnåret på bilden,  som nu är nästan uppe vid sentida Hjälmy by, får mig att längta efter en doftkamera. För detta slånsnår doftar något alldeles fantastiskt skönt.