Bigården Johannero

I eftermiddag hade vi trevligt besök av Henrik C., som skänkt oss två valnötsplantor, jag ville visa honom.

Och se : där mitt på öppen gräsmatta nere i Bigården ligger en snok och tittar på oss.

För en gångs skull hade jag inte kameran med mig och medan jag gick tillbaka för att hämta den fotade Henrik med sin telefon.

När jag kom tillbaka ligger snoken  fortfarande kvar men den är just på väg in i ett litet land jag planterat diverse biväxter i .

Och VIPS så var den försvunnen.

Några sekunder efter få vi syn på den igen, när den ska lämna landet.

"Titta," säger jag. "Den har blåst upp skallen för att skrämma oss !".

Men så ser vi att den har en groda i munnen.

Och det var sannolikt den som snoken luktat in sig på, när vi kom och som fick den att ligga kvar så pass länge.

Tyvärr hann jag aldrig att fokusera  objektivet på  kameran rätt, så bilderna är inga Canonbilder, men ändå!

Allt gick väldigt fort innan hela grodan var nere i maggen på snoken, som försvann tillbaka in i det lilla landet, där vi lämnade den att smälta maten i grodan ro.