Bigården Johannero

Såsen är räddad!
Den handslagna bernaisen kan nu kompletteras med en kantarellsås som Jossan kommer att fixa ifrån dessa gula kantisar.
Och därtill??
Jo, det blir 250 grams hängmörad entrecote / per person , inhandlad på Sveaplans Saluhall i Kalmar.
Och till den blir det ( tror jag ) klyftpotatis och, och, och .
Om jag känner dottern rätt?
Själv vet jag inte, för jag håller mig utanför köket, som alla våra vänner vet.
Å andra sidan ska ingen nånsin behöva bli svampförgiftad av alla vår goda mat, som kan vara EN förklaring till fotografens runda kagge...

Jossan agerar reklampelare för Rågårds ekiperingsaffär i Kalmar.
Vi samlar inte svampen i plastpåsar, men de är bra att lägga knäna på.
Och nu har vi varit ute i skogen i 10 minuter och hökögonen är påkopplade.
En god vän ringde just som Jossan upptäckte dessa gula kantareller under en nedfälld unggran.
Man måste jobba för brödfödan!
Jobbigt med gula kantareller...

Nu börjar björkarna att skifta färgton.
Inte beroende på torka, detta år.
Sensommaren eller förhösten är här!
Vi satsar på en Brittsommar, tycker jag.
Positiv ska man vara.

Jag kan inte räkna dem alla.
Nu är en del av ekollonen i Bigården ihopräfsade och imorgon blir det dags för en ny "kull".
Här finns mycket vintermat att hämta!
Pris: Nej. Jag snusar inte längre.
Leveransvillkor: FRITT AVHÄMTAT.
Förpackning: egna säckar medtages.
VÄLKOMNA !

Vilket ekollonår vi har denna höst!
Det bilr till att kratta, kratta och åter kratta.
Och ute i Bigården finns det ännu flera för där har vi flera ekar,om än ej så stora, som sprutar ner sin skörd.
Det gäller att ta hand om dem alla ,innan löven ska ner för annars gömmer de sig under löven och sedan kommer vildsvinen för att ta del av alla godsaker, som gömmer sig under löv och snö.
Detta är någon timmes arbete nu på morgonen. Bigården får krattas framåt eftermiddagen.
Bra motion för en gammal pensionist med andra ord.

PS. Och när man tittar upp på grenverket syns det inte att det har fallit ner "några stycken".

Synnerligen lättrensade. Det är bara att skära av den allra nedersta delen av foten samt se till att det inte finns något barr eller spindlar inne i trumpeten.
Nu ska dessa närmast torkas.
Några stolta fjällskivlingsknoppar, massvis med trattkantareller och rödgul trumpetsvamp lämnades åt andra svampplockare att ta hand om. Som tur var för annars hade jag inte haft plats för dessa godingar.

Han var en gudabenådad trumpetare men jag tror inte att han någonsin blåste i någon av dessa trumpeter?
Vill bara visa på skillnaden mellan en rödgul -  och en svart trumpetsvamp.
De är båda perfekta att torka. Tunnväggiga. Aldrig? maskangripna och lätta att slita itu för en snabb torkning.
Den svarta saknar de uttalade lameller eller åsar under hatten men i övrigt kan man förstå att de är släkt. Och där den svarta växer, där växer också den rödgula.
Tyvärr inte tvärtom för den svarta anses vara ännu mera välsmakande.

Äntligen snubblade jag på ett jätteställe med svart trumpetsvamp. En svamp som klassas som en delikatess i de flesta svampböcker.
Och vilket ställe!
Jag satt och bara njöt av synen en lång stund, innan jag började att plocka.
Men de är definitivt svåra att få blicken på. Små och stora var de och alla är de helsvarta!
Inte speciellet delikata att titta på med andra ord.
En mängd rödgul trumpetsvamp och trattisar växte vid sidan om, men de ratade jag.
Nog är men bortskämd när, det gäller svampar. Detta år åtminstone.

Och fortfarande bjussar skogen på en och annan ljusglimt.

Aldrig har jag upplevt att skogen har så mycket av denna svampart nu framåt hösten, som detta år.
Och nu börjar såväl den rödgula trumpeten som trattisarna att bli stora dessutom.
Och: jag lämnade alla dessa för sig själva! Att plockas av någon annan eller att ätas upp av rådjur?
Det hade varit en baggis att fylla en plastsäck under några timmars plockning.
Men ja var ute efter gula kantareller. Och med en stilla förhoppning om att hitta svart trumpetsvamp.

Denna BÅLGETING; arbetaregeting, passar på att mätta sig på plommonsaft innan den snart ska gå till sälla jaktmarker.
Det är med getingar som med fjärilar och många andra insektsarter. De dör under hösten och det är bara deras drottningar, som överlever vintermånaderna någonstans på en vind eller i en skorsten.
Våra honungbin däremot är s.k. sociala individer eller insekter och de överlever tillsammans med drottningen i ett vinterklot, inne i en bikupa eller under en trädrot någonstans.
Och det är kul att studera dessa bålgetingar som blir på örat efter en stund, när de sugit i sig lite jäst plommonsaft.
Men lika tokiga som alkoholpåverkade älgar blir de kanske inte.

Gammal, ärrad, vingsliten AMIRAL-fjäril ( hane ) suttar i sig saft ur nedfallna Victoriaplommon.
Den kan sägas njuta på livets höst, för nu har den inte så många flera veckor framöver att leva.
Tyvärr.
Men våra brännässlor har hjälpt den att dra upp nästa års generation via ägg, larver och puppor, som ska ge oss nya fjärilar.

Mormor & Morfar var idag och tittade på när Max var på sin onsdagsrträning på Fredriksskans konstgräsplan.
Full fart framåt!
"Vår" Max är liraren i de blå brallorna.
Resultat : 3 - 1 till de rättrogna i gula överdrag.

Den 8 april denna vår, ( se bloggen den dagen ) sattes två ympar på vardera tre grundstammar. Av dessa har hela fem stycken lyckats synnerligen väl. Generna är räddade!
Och dessa ympar ska inte bli uppätna av kaninerna !
Mera nät kommer att sättas på framöver.

På denna grundstam tog sig en av de två ympar som sattes. Och den är hellyckad!
Nu gäller det att skydda den mot kaninangrepp framåt vintern.
Förberedelser är gjorda, som syns.

Jag fick idag av vännen Erland.
En fantastiskt välskuren karaktärsgubbe, som är lika underbar att se på såväl framifrån som bakifrån.

Och vilken gåva att kunna skapa ett sådant konstverk!
Erland började att kreta 2009 och han har sedan dess skapat många beundransvärda figurer.
Ingen är den andre lik .
Och:  alla doftar egna karaktärspersoner. Såväl män som kvinnor.
De har alla en lika hög personlig integritet som skaparen själv.
TACK, Erland!!!

När kepsen är så sliten undrar jag hur svettremmen ser ut?
Och näsfärgen vittnar om dyrbara vanor.

En tämligen gammal ros med franskt ursprung.
Underbar färgkombination i laxrosa med en lyxig knopp och glänsande, djupgröna blad. Sjukdomsmotkraftig och remonterande. Första blomman kommer tidigt på sommaren och sedan håller den på tills frosten nyper den.
Vi såg den första gången på Sofiero, där vi hörde att den var en av dåvarande kungens, Gustav VI Adolf, absoluta favoriter.
Min pappa Tage blev så tagen av den att han köpte 25 plantor på dåvarande Assartorps Plantskola, och de planterade vi en regnig, kulen höstdag i början av 70-taler här ute på Johannero.
Om denna planta är en av de ursprungliga, vet jag inte, eftersom jag tog med några plantor, när vi flyttade ifrån Rydebäck 2001 till Kalmar. Jag lät Cedergrens Plantskola på Råå ockulera några för vår räkning så att vi kunde vidarebefordra denna vackra ros till Ostkusten.
Om/när/var man idag skulle kunna köpa denna ros har jag ingen susning om.
Men jag bör nog snart låta ockulera denna planta så att kommande generationer också ska kunna njuta av den.
Tyvärr har vi ingen riktig rosjord här på Johannero, så det gäller att ta hand om de få ex. vi har kvar.

En gammal, väl känd klätterros, som dock aldrig klättrat i vår ägo.
Här har vi två plantor, ca 1 meter hög vardera. Och där stannar den.
Nere i Rydebäck, där vi verkligen hade den jord rosor trivs med,  blev den kanske 2 meter hög. Inte mera.
En underbar doft har den i alla fall.

Jisses så mycket svamp det just nu finns ute i skogarna!

All nederbörd, i kombination med det relativt varma väder vi har, gör att svamparna växer som svampar där ute i mossan.
Ut och plocka!!!

En bålgeting hade hamnat i vattnet i en av stuprörstunnorna.
Jag räddade den via ett ekollon , som också låg och flöt på ytan.
Även om bålgetingen inte är fridlyst i Kalmar län, vilket jag trodde och trots att den är binas värsta fiende, ville jag ändå rädda denna vackra insekt. Den har bara några veckor på sig att leva ändå innan dess samhälle dör.
Endast drottningen överlever till kommande säsong.

Min gamla Fia är mer eller mindre utsliten.
Tyvärr går det inte längre att köpa en sådan gammal, omodern modell så jag hade inriktat mig på något nytt, men..
Av en händelse tittade jag in på TRADERA. Och se !  Där fanns en splitterny att bjuda på. Hon blev min.
Inklusive kartong, användarebok, hörlurar och laddare. Med ett nytt originalbatteri dessutom.
Så nu kan jag ersätta min gamla Fia. Kan man gissa vilken som är den nya och vilken som är den väl använda?

Denna säregna blomma visar jag varje år på bloggen.
Den kallas även TIDLÖSA eller HÖSTKROKUS. En gammal beprövad giktmedicinalväxt, som dessutom är giftig.
Bladen kommer tidigt på våren, vissnar ner under sommaren och nu: då kommer blomman upp på bar kvist, så att säga. Utan blad.
Därav namnen.

Nu slog denna sedumart ut i dagens vackra solsken.
Den får vi njuta av långt in på hösten.
Liksom bina som betraktar just sedumarterna som sin No 1 bland alla bidragsväxter på hösten.
Men den honungen får de behålla själva i sitt vinteride.

Prunella grandiflora.
Möckelmossen på Öland, lyses just nu upp av denna blålila blomma.
Den hade jag aldrig klarat av att artbestämma själv utan hjälp ifrån Naturhistoríska Museet.
Tack, Lars-Åke Janzon!

Inom ca 30 cms avstånd växte dessa två svamparter i " Ubbes Grop".

Den till vänster( på de nedersta två bilderna )  är en älskad Trattkantarell. Dess hatt har ALLTID en grop mitt i hatten och drar man i hatten delas svampen utmed denna grop.
Den synnerligen giftiga Spindelskivlingen till höger i bild har ALLTID en topp på hatten. Dess lameller är ALLTID bruna medan Trattisens är beige-färgade.
Trattisens lameller växer ner en liten bit på dess skaft, eller fot men det gör den inte på Spindelskivlingens.
VAR FÖRSIKTIGA ! 
Storleksmässigt är de mycket lika. Såväl hatt- som fotmässigt.
Gäller alla som plockar Trattkantareller , som nyligen börjat berika våra svampmarker.

Äntligen !
Under alla de år jag plockat svamp har jag aldrig hittat Svart Trumpetsvamp.
Förrän nu ! Den växter i kanten till " Ubbes Grop " och måtte de bli flera framöver.
Både Gul Trumpetsvamp och vanliga Trattísar börja nu komma allmänt i de våta marker allt regn skapat.
Välkomna alla svampar!

I svår sydlig vind och mulet väder gav dagens fågelskådning mycket fågel i kikaren men få arter.
Tyvärr!
De vi kunde beskåda var Större Strandpipare och  Kärrsnäppor bland vadarna.
Grågås, Vitkindad gås och givetvis Kanadagåsen bland gåsfåglarna.
Knölsvan och Gräsand. Inte mycket mera, dessvärre.

Denna , lilla giftröda svamp vet jag mig inte ha sett förut ?
Namn och art är mig obekant.
Återkommer med dessa data framöver, hoppas jag.
Man ska ju inte dö nyfiken.
Sa´ flickan , som låg i sparrislandet.

Jag tror att detta är en BLODVAXSKIVLING; Hygrocybe coccinea. Ätlig. Faktiskt!
Men jag skule aldirg ge mig på den.

Coccinea = scharlakansröd: Latin till svenska.

Nej, inte att rekommendera.
Dessa vackra, röda konvaljebär är mycket giftiga.
Inte att förväxla med den underbart doftande, vita blomma vi alla plockar till Mors Dag varje år.
Å andra sidan är alla delar av liljekonvaljen giftiga.
Vilket man sällan reflekterar över.

Strategiskt placerad mitt i kantarellriket.
Inte illa, eller hur?
Men just på detta ställe hittade vi faktiskt många flera förra året i augusti.  FEL!!

PS. Det var den 24 september i fjol, vi hittade alla de kantareller vi fann i fjol.
Bloggen = en bra dagbok!
Bevisligen .

Plockar kantareller, gula, av hjärtans lust.
En och annan trattis slank ner i hinken med det var de gula som lockade oss hit.
Och hinken blev nästa full innan vi gav oss hem ifrån detta superställe.
Se augusti 2010.
 Samma ställe !

Detta är en buskväxt, som jag aldrig lagt märke till, innan jag blev biodlare.
En oansenlig buske, som växer lägs vägrenarna och inne i skogen, där den är helt anonym.
Men: en gammal beprövad medicinalväxt är den.
Den blommar synnerligen flitigt och länge ifrån juni till det att det blir frost.
Små, små, små, små, vita till rosa blommor, som övergår i gulröda bär, som blir röda innan slutstadiet.
Då är det helsvarta.
Vilka i folkmun döpt växten till Snokbär eller Ormbär, faktiskt.
Bina drar hela tiden på dem så även nu när jag ger dem sin sockergiva för vintern är blommorna dagligen besökta av nektarinsamlande bin.
Intressant buske !

Dessa rosaröda små klockor övergår till att skapa de vita, svampartade bär, som när man trycker på dem så smäller de. Därför kallas de i Skåne för Smällebär.
Både blommor och de vita stenfrukterna är dekorativa i sig, så min mamma brukade dekorera matbordet med dem på hösten, när vi hade gäster.
Bina surrar alltid bland dess blommor, som därför antagligen är nektarrika.

Ligger för ankare strax väster om rännan.
Normalt går dessa båtar in och lägger sig vid elevatorkajen medan ägaren passar på att ta en glasbruksrunda.
Men ägaren till denna vackra kryssare kanske inte had råd att betala kajhyra?
Eller???

Nu är det tid att plocka nypon. En av våra mest C-vitamin rika frukter.
De lär bjussa på 2000 mg C-vitamin per 100 gram fruktkött.
Roliga att plocka men man måste använda handskar. Gott om stixiga taggar.
De behöver bara snoppas, innan de skjutsas in i ugnen. Torkade håller de sedan hur länge som helst.
Vilken soppa det sedan blir!
Mums filibabba med vispgrädde och mandelbiskvier.